Bakom mina försvar

Just nu får ni inget annat positivt än frukostinspiration.  

Mitt kvällshumör har liksom inte varit på topp de senaste två dagarna av någon orsak. Det är som att jag lägger all energi på jobbet och på kvällen finns inget av energin å det goda humöret kvar. 

Jag har försökt intala mig att det faktum att jag "hänger löst" på jobbet inte berör mig, men det gör det nog. Det skapar en inre stress, den där upplevelsen av att mina resurser inte är tillräckliga för att hantera situationen. Det är utanför min kontroll. 

Mina inre modeller reagerar som man kan förvänta sig. Den bekräftelsökande delen av mig vill kämpa för att bevisa mitt värde, så att arbetsgivaren kan se "hur duktig jag är". En annan del av mig vill bara falla i martyr/offerrollen, protestera å tycka att "varför ska jag anstränga mig extra för er när jag inte får något tillbaka". 

Den del som jag ändå visar utåt är den muntra delen, som glatt visar upp "det här berör inte mig" samtidigt som jag jobbar så bra jag kan den resterande tiden. Men nånstans så känner jag ändå av att jag får använda alla mina försvarsmekanismer i form av intellektualiserade och förnekande för att behålla mitt fokus å lugn i jobbet, å kanske det är det som stjäl så mycket energi av mig.. 

Om det vore så att jag inte skulle tycka om mitt jobb vore det ju lätt, men tyvärr finns det inget ställe jag just nu hellre vill jobba än just där. Å det är därför det känns så otroligt lessamt, tungt och frustrerande att jag nu troligen kommer få sluta.