Idag var jag på årets första långpass, 14km. Jag tog det lugnt eftersom det här ju faktist var den första löpturen på över ett år som varit längre än 12km OCH faktist årets tredje pass. Att jag dessutom avverkade det andra passet igår talar om precis hur lite fokus löpningen fått trots mina minst sagt ambitiösa löpmål. Men det kändes ändå både rätt och lätt.
Jag har tre konkreta mål med min löpning/träning i år. Dessa är:
1. Women's Health HalvMarathon (23 april).
2. Stockholm Marathon (4 juni)
3. Lidingöloppet (23-25 september).
Eftersom jag inte varit i min bästa löpform de senaste 3åren så kör jag inget konkret tidsmål för dessa, utan mitt mål handlar snarare om att få tillbaka glädjen för löpning och komma igenom dessa lopp, för jag behöver något konkret som motiverar mig genom träningen vecka efter vecka även när formen och vädret inte är det bästa.
Jag har tänkt mycket på varför löpningen är så viktig för mig trots att den hamnat lite efter. För andra kanske löpningen är det som hjälper en att hålla kilona på någorlunda hyffsad nivå, men jag märker att det inte motiverar mig tillräckligt. Jag har däremot trott att löpningen är viktig för att jag hade konkreta mål, kroppen kändes lätt och jag hade mer energi. Men det här var inte heller hela sanningen.
Löpningen är viktig för mig framförallt för mitt psykiska mående. När jag löper tänker jag klarare, alla frågetecken rätas ut och jag känner mig lugnare, friare och gladare. Jag känner tacksamhet och jag känner att jag kan göra precis vad som helst. Jag känner inte rädsla för livets utmaningar, utan jag känner kämparglöd.
Nu när jag står inför alla dessa utmaningar i bla arbetslivet, osäkerhet för framtiden etc så känner jag att löpningen behövs för att hålla ihop mig. Den får mig att uthärda osäkerheten och den hjälper mig att lägga en fot framför den andra såväl i löpningen som i livet.
Jag tror att det här är vad som kan motivera mig även dagar när drivet är som lägst. Mitt huvud behöver helt enkelt en frisk och stark kropp för att hållas friskt och starkt. Å vice versa, förstås.
Inte nog med det, lyckonivån höjdes direkt när jag fick värme av solstrålarna och såg så många vackra vyer kring Vinterviken idag. Har aldrig vart där förr men det kommer definitivt bli en återkommande rutt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar