Aldrig sluta springa

En tanke slog mig idag: Jag vill aldrig sluta springa. Inget mål ska nånsin bli större än lusten i att löpa. Inget nederlag ska nånsin mer knäcka min iver. Att kunna springa snabbt ska aldrig bli viktigare än att jag kan springa. Ingen träning ska nånsin mer skada mig. Ingen motivationssvacka ska få mig att glömma varför jag springer. Ingen negativ kommentar ska nånsin få mig att tvivla på vad löpningen betyder för mig. 

Samtidigt. Jag vet att vi alla tvivlar. Ibland. På religionen vi valt att tro, på den kärlek vi valt att älska, på den karriär vi valt att satsa på, på den dröm som styrt riktningen på våra liv, på vår hårfärg, på huruvida vi äter rätt frukost... Å det är helt ok. Men någonstans, vill jag att löpningen alltid ska kännas så självklar som den gör idag. Minst lika självklart som allt det där andra. 

Jag är så glad att jag inledde min löparsäsong och aktiva satsning redan i januari å har gjort så bra fysiska å mentala framsteg, trots att tidvis kan sörja alla år jag inte sprungit med samma iver. Men kanske skulle jag inte vara här om jag inte gjort den resa jag gjort. Genom tvivlet.

Å ännu en sak som ger mig glädje med löpningen: Jag har blivit utvald som testare av Björn Borgs Performance underkläder! Så snart får jag hem ett paket å kan berätta vad jag tycker om dem. Så skoj!!