Tre odramatiska mil.

Hade tänkt skriva ett inspirerande och motiverande tal här utifrån alla "kloka" tankar som flög igenom mitt huvud under de 30 kilometrarna som jag sprang idag TROTS storm, kyla och regn. Men nu ligger jag i soffan och får anstränga mig bara för att hållas vaken... Å då e man inte särskilt inspirerande rent ut sagt.

Men jaa. Är i alla fall STOLT att jag tog mig ut trots det inre motståndet jag kände i morse, som gjorde att jag ville  prokrastinera löpturen. Samtidigt kände jag bara att om jag flyttar fram det nu påverkas hela veckans löppass, vilket är stressande, å jag vill undvika onödig stress å ha tid för vila under de sista 2veckorna före marathon. 

Så då var det bara att ta kilometer efter kilometer. Nånstans började högra skenbenet värka, men jag fortsatte. Vid 18km for jag in till en kiosk å köpte en vitaminwell och nån form av chokladboll (som var helt sjukt god) å så fortsatte jag igen. Träffade knappt någon under de första 2 milen, vilket jag tror berodde på vädret. När jag tagit mig fram till å nästan rundat södermalm hade jag avklarat 30km utan någon som helst dramatik eller liknande. Jag kände mig inte andfådd utan bara att det ska bli skönt att ha det över. 

Hoppas nu bara att vädret blir bättre när det verkligen gäller. Men man vet ju aldrig, å då kan det vara bra att man har prövat på det här å. Pannbejn lär jag ju ha iaf för det mesta!