Jag har lätt att känna frustration över att jag inte är så bra på något som jag skulle vilja vara. Ibland känns det som att vägen till målet bara blir krokigare och längre ju längre jag går.
De flesta framsteg vi gör sker så gradvist och försiktigt att det är svårt att se dem. Det är också så lätt att glömma var vi började och hur långt vi faktume har kommit. Som att: i höstas var jag totalt lost med vad mitt jobb egentligen går ut på. Jag gjorde 1 utredning på samma tid som jag gör 10 idag. I höst hade jag även tappat löpformen å löplusten och fick ibland kämpa för att springa ens 5km. Idag känns det inte varken fysiskt eller psykiskt motigt att springa 18km.
Det är så viktigt att inte bara titta på vad vi inte klarar av och älta vår ofullkomlighet eller våra misstag. Det är genom jobb, framåtsträvan och misstag vi utvecklats! Så länge vi fortsätter kämpa så kommer vi imorgon kunna blicka bakåt till idag och inse att vi har utvecklats. Ju mer mätbara våra framsteg är desto lättare är det att se dem, även om jag inte tycker vi ska stirra oss blint på siffror.
Fråga dig istället hur du mår idag i förhållande till tidigare när du gör något. Känner du dig tryggare i att du kan ditt arbete? Känns det lättare när du tar dig upp för den där backen? Har du ett större lugn i dig själv?
Den framgångsrika når inte alltid sina mål, men den färdas ständigt i riktning mot något som upplevs meningsfullt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar