Idag var det då tänkt att jag skulle springa backintervaller, men när klockan var 20 och jag trots en rejäl mängd koffein, mat och vila inte hade fått tillbaka nån energi insåg jag att jag inte är redo för det. Men det är farligt att fastna i svart-vitt-tänkande, så jag beslöt mig för att ta ett lätt löppass som egentligen var inplanerat till imorgon istället.
Att prestera är viktigt, men desto viktigare är att jag kan springa överhuvudtaget. Att springa är viktigt, men att vila är ännu viktigare. Att vila är viktigt, men viktigast är variationen av olika aktiv och passiv återhämtning. Så med ett pass aktiv återhämtning i kroppen känner jag mig mycket piggare nu än före.
PS . Tappade idag en tånagel från vänstra foten som resultat av marathonloppet. Får man säga att man är lite stolt över sånt eftersom det känns som en grej som löpare gör?
Några bilder från dagens pass nedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar