a Lidl bit confused.

Lidl öppnar idag. Jei för det tänkte jag när jag vaknade. När jag 6 h senare går in i Lidl känner jag inget Jei. Jag känner Hui.

Från min lägenhet ser jag Lidl en skrock galna mänskor med Lidl kassar och deras mindre galna barn med ballonger uppta mitt synfält när jag tittar mot vänster. Jag skulle kunna vara en av dem, men ångesten som jag uppfyller mig när jag stiger in i varuhuset tar över. Jag slipper inte fram längre än fem meter före det är helt blockerat. En röd skylt. Bananer för 69 cent/kg. Alla gillar tydligen bananer idag eller känner ett stort behov av att äta dem. För det är billigt och eftersom inget är gratis så får billigt räcka.

En liten stund dras jag in i festivalstämningen. Plockar åt mig glatt en blå korg och ett par påsar som jag vill fylla med något. Jag kallar det festivalstämning för det är samma känsla av att man vill vara med och ha roligt och uppleva och ta del och må bra ger också mig förväntningar. Lite eufori i en Lidl affär. Sedan tar jag kontroll över situationen. Vad f'n håller jag på med?? Jag vill ju inte ha några bananer, billig öl eller mikropizza. Jag tycker inte ens om den här pizzan! Jag skulle ju bara ha en liter vaniljglass!!!

Jag lämnar min korg till att blockera en redan blockerad nödutgång och köper inget. Glassen jag så ville ha hade de inte ens. Jag känner mig lurad och smått förstörd. Vart är världen på väg???
I en bisarr situation kan man se saker klarare. Eller åtminstone ser man saken på ett annat sätt.
5000 individer besökte Lidl på deras öppningsdag på eriksgatan. Inom 3km radie finns två andra Lidl butiker. Jag inser att kommersen blivit en religion allt fler dras in.

200 meter längre bort är det Hullut Päivät på stockman. Där är det ännu värre.

hälsosam ohälsa.

Hälsosamma veckan fortgår ännu i fyra långa dagar men något måste vara fel! Skall man inte bli lyckligare av att äta hälsosamt? Det trodde jag. När man får i sig alla goda ämnen, vitaminer, omega3,... Ja, borde man inte då må bättre och har mer energi?
Denna teori vill jag rasera nu. I alla fall funkar det inte på mig. Jag är smått deppig i idag och vill ha kex till mitt kaffe. Framförallt vill jag ha glass. Glass upprätthåller min psykiska balans och smörjer själen inside out. Jag blir en bättre mänska.

Så imorgon när Lidl öppnar tänker jag se om de har den där superdupergoda glassen de en gång hade. Och eftersom Stockman har Hullut Päivät ska vi på eriksgatan och bli liti hullu och köpa deras fantastiska italienska glass på fredag som då är på specialpris.

För det är inte hälsosamt att vara olycklig. Och även om jag är lycklig så där i stort sett så måste jag få lite glass för att kompensera för en dålig dag, när saknaden blir för stor eller helt enkelt som belöning för hårt studerande.

psykologen i mig.

Är en lite sur heidi idag. Får inte gjort något. Vet inte vad jag ska ta mig till men det vore en idé att låsa in mig i ett skåp med en bok och så kanske jag skulle börja plugga i brist på annan stimuli.

Skulle jag läsa femtio sidor idag. Vilket är inget jämfört med vad jag vet jag kan (och borde) läsa. Men istället kom jag på roligare saker. Som att öva psykologminer. Här är resultatet.



Dr. Phil och Dr. Heidi doing the "You need to change your life".




den sympatiske psykologen.

Freud och freudisk Heidi. I call her Heud.

-Inspirerad av tanken av att jag en dag blir psykolog gör jag upp ett schema för morgondagen. Dessa tider ska jag ha läst så och så mycket och skrivit så och så mycket. Sådär. Nu känns det bättre.

Happy hundrande inlägget.

Det här är mitt hundrande inlägg i min blogg. Grattis till bloggen "heidi INSIDE out" :) Det har varit givande och jag kommer fortsätta blogga så ni skall int frukta. Det var mitt tal och skulle detta inte vara min hälsosamma vecka skulle jag baka en bloggkaka, men jag tror jag sparar det till april 2011 den dagen då jag började blogga.

Men en bloggdrink blev det idag iaf! Kände mig trött men crazy efter att ha sett en hemsk film om mobbning (the Klass) så jag ville testa vad man kan göra med parisienne. Eftersom jag läst på pauligs sidor om olika kaffedrinkar så blev jag inspirerad att göra något lite ohälsosammare med tazza-chokladsås.. Men den var slut vid k-marketen nära mig och eftersom jag var trött for jag hem och gjorde en Cafe au Lait på parisienne. O jag blev inte besviken. Tyvärr hann kaffet bli kallt före jag hunnit dricka upp allt (den är ganska mättande) men då blandade jag i en isbit och då blev det nästan som iskaffet från After Eight vid jeppis å jag fick hemsk hemlängtan och ringde därför fammo och faffa för att råda bot. De hjälpte lite.

Insåg nu vilka långa jobbiga meningar jag skriver. Tänk att man inte lärt sig efter 100 blogginlägg. Nu ska jag festa vidare.

Ps. Jag dödade mamma solros idag. Nu blev pappa solros ensamförsörjare.

home sweet home.

Oj oj oj oj vart är världen på väg sa vi till oss själva när jag och min kämppis tittade på KICK ASS och såg en liten tjej ha ihjäl en man genom att mosa personen tillsammans med sin bil i en bilmosare. Det var en sjuk(t bra) film och bra exempel på hur våldet nuförtiden glorifieras och vi avtrubbas, tycker inte längre att våld är lika skrämmande som förr. Det visar undersökningar och jag förstår. Underhållsvärdet i filmen var högt, men inget för under 15-åringar.

Det är leffaralli på Makuuni som ligger väldigt nära till när man bor i centrum av åbo. Det är en av fördelarna med att bo i vår tvåa på eriksgatan. Andra fördelar:

1. nära till akademin, kårrestauranger och hobbies. Att det är nära är inte synonymt med att man skulle komma i tid till lektioner och annat. tvärtom blir man en tidsoptimism.

2. man har nära till praktiskt taget all krogliv i åbo varför lägenheten är perfekt för förfester.

3. vi har kvällssol och väcks inte av att solen smyger sig in. Istället får vi njuta av ljusa kvällar och kvällssolning på balkongen.

4. nära punnitse ja säästä. där man kan få dagsfärsk mysli och chokladdoppad lakrits till frukostbordet bara man orkar sig över gatan. och för övrigt en massa shopping.

5. vi har en fantastisk ny hiss. very posh, very hightech.

6. Lidl öppnar i grannen 7.10

7. hyran än lägre när man delar på en tvåa än hyran av en etta i studentbyn. Big bonus.

8. vill man på utflykt är det bara att ta kaffemuggen med och gå ut, sätta sig vid ån, hoppa på en liten båt och sitta och njuta. eller gå till stadsbiblioteket och läsa tidningar istället för att köpa dem. hela centrala åbo blir ens vardagsrum.

9. tvätt-tiderna är 5h långa, alltså hinner man med flera maskiner på en kväll.

10. kan alltid ta en kaffe hos oss istället för att betala 3 ege för en dyr storstadskaffe. som inte är lika god heller.

Men nu ska jag ju inte låta er luras. Allt har sin avigsida. Även att bo centralt i åbo.

1. Trafiken har mycki ljud. undrar hur pass sämre ens hörsel blir av att bo här.

2. man blir så pass bekväm i centrum att man tycker man kan gå ut i mysdräkt och handla. eller på en öl. eller på teater.

3. buller, borrning, fräsning. vardagsmorgnar bör man var inte förundras om man väcks av oljud. eller störs i tentläsning. Tur att man bor nära bibban.

4. det blir dyrt och ohälsosamt i längden att bo så i närheten av allt det goda som eriksgatan erbjuder. å andra sidan lär man sig att kontrollera sina behov.

5. ... nej det finns inget mer negativt med att bo i centrala åbo. jo, en sak. Det skulle kunna vara placerat lite närmare Jeppis.

Annars så har min solros mamma och pappa fått en liten bäbis-solros idag. de borde inte skaffa barn i så litet ekonomiskt uttrymme, men vad säger man nuförtiden. Skyll er själva när näringen tar slut.

hälsosamma veckan.

Efter en supertrevlig helg men med syndande både när det gäller mat, dryck, missad träning (obs, jag har träningsförbud efter operation) och sena sovtider börjar nu en hälsosam vecka.

När man har hälsosam vecka bör man icke ha något onyttigt i kylskåpet (varför man måste äta upp all chokladkaka, gräddskum och annat farligt kvällen innan hälsosamma veckan börjar och på så sätt blir ännu mer motiverad). Går och sover i god tid (att jag sov 12 timmar i natt och ändå är trött är ett mysterium) och försöker välja en bok istället för facebook. Men sen kommer jag på att facebook också är en bo(o)k. Så facebook är ok.

Så idag har mina hälsosamma val utgjorts av att äta hälsosam mat (mysli, soja, grönsaker, frukter, fisk, naturell yoghurt och mjölk) och att undvika ohälsosam (det var en ytterst stolt stund när jag gick förbi Makuunis godishyllor OCH Ben & Jerry glass UTAN att köpa något). Har dessutom klarat mig på bara EN kopp kaffe. Å jag är väldigt medveten om att ni bryr er säkert jätte mycket om mina matvanor.

Till helgen har jag och min kämppis lovat att INTE festa. Vi SKA ta det lugnt. Vi ska INTE dricka alkohol. Ska vara god studerande och studera annat än fullt folk.

Så vi får se hur det går. Det är inte oss ni ser partaja på börsen/onnela/monkey om något skiter sig.

vems ålderskris??

I ungdomens fagra år (som det så vackert låter sig kallas) känns ålderdomen långt långt borta. Det är något vi vill förtränga, för att vi tänker att vi är unga, odödliga, energiska och symtomfria (förutom söndagmorgnar i krapula, men det kan väl förväntas). Vi vill inte inse att också vi kommer att skrutta ihop en dag, inte äga dansgolvet och inte längre behöver visa ID vid alko vilket vi ännu vågar klaga på. Kommer vi att vakna upp någon dag fyllda av ångest över att våra fagra ungdomens dagar är förbi och att vi bara är...gamla??

Jag skall ge några exempel. Är dessa normala reaktioner för alla åldersgrupper är det endast vår generations reaktion på vår borttränga ångest inför att åldras som tar sig uttryck på åtminstone dessa sätt:

1. vi tycker Geir Rönning är för gammal för Idol. Ok att han kan sjunga, men är han inte redan så långt i sin personliga utveckling att Idol borde vara beneath him??

2. vi tycker det är mer eller mindre obehagligt när kvinnor 60 + dansar seduktivt i "ungdomliga" kläder och desto värre när de taffsas av en 30 år yngre man.

Vid närmare eftertanke inser jag att känna så för dessa personer beror på att vi projicerar (överför) för ålderskris på dem och ser dem som de som har en ålderskris (även om det kan ligga något i det).

Kanske borde vi bara låta gamlingarna köra sitt race, väntar på att vi själv är 20 år äldre och förstår att man är endast så gammal som man känner sig och skatta oss lyckliga när vi om 20 år nöjer oss med att göra det vi tyckte om att göra när vi var unga. Det är fel att låta sin ålder bestämma vad man bör eller inte bör göra, men det finns en gnutta vishet i att leva med sin generation så att man inte senare behöver leva med den efterlevande.