om nångång - så nu

"Om nångång - så nu" är en av mina mest motiverande filosofier för tillfället. Kalla det en 20-årskris eller vad du vill kalla det, men jag anser att det finns en hel del saker som man med fördel inte ska tänka: äh, vi gör det imorgon istället.

Man kan alltid hitta en ursäkt för att lämna saker till en annan dag, då omständigheterna är mer "fördelaktiga", dvs. man har mer energi/tid/pengar/hälsa/mod/osv. Men om man riktigt tänker efter är det bara denna stund man kan vara säker man har och det man har i denna stund. Å när jag tänker på saken ur den synvinkeln hittar jag alltid en orsak att göra saker jag vill göra nångång. Jag har trots allt livet på min sida. Jag vill inte se tillbaka och önskat att jag gjort något då (nu) som jag inte längre kan göra idag (i framtiden).

Det sagt önskar jag att det aldrig blir för sent för något. Tyvärr finns det ändå tillfällen jag känner att jag missat, personer jag aldrig lärde känna, once-in-a-lifetime saker jag aldrig hade mod till. Jag vill leva fullt ut, om det är möjligt.

För när man är tjugo har man en kropp som ännu orkar, ett psyke som klarar av att utvecklas, en öppenhet för världen som orädd, en spontanitet som är beundransvärd och framförallt: rätten att misslyckas, lära av sina misstag och börja om. För man har livet framför sig.

fluertikett (= flört-etikett)

Att flörta eller att inte flörta, det är frågan.


Blev uppraggad av ett Jehovas Vittne i åbo för några veckor sen, han gav mig Vakttornet. I den fanns en artikel hur flickor ska bete sig. Regel nummer 7: det är syndigt att flörta -> flörta inte. Motivering saknades (förutom ett Bibelställe jag inte förstod kopplingen till), men jag började ändå fundera på flörtens för- och möjliga nackdelar.


Tidigare har jag tänkt flört som något väldigt positivt, erkänner att jag läst en rosa bok som fjortonåring som lärt mig alla sorters flörttekniker. Jag testade dem också och såg dem fungera. "En liten flirt höjer kreativiteten, produktiviteten och den allmänna trivseln" skriver dejtingkonsulten (http://dejtingkonsulten.wordpress.com). Jag håller med, jag blir på gott humör när jag bemöts av ett småflörtigt leende istället för en sur min. Vad som är ren medveten flört och allmän vänlighet spelar inte så stor roll, en flört ska vara något oskyldigt men ändå intresseväckande.


"Flirting is a common form of social interaction whereby one person obliquely indicates a romantic or sexual interest towards another. It can consist of conversation, body language, or brief physical contact. It may be one-sided or reciprocated (encouraged) with intentions of getting to know that person on a higher level.
Flirting may involve speaking and acting in a way that suggests greater intimacy than is generally considered appropriate to the relationship (or to the amount of time the two people have known each other), without actually saying or doing anything that breaches any serious social norms. This may be accomplished by communicating a sense of playfulness or irony. Double entendres, with one meaning more formally appropriate and another more suggestive, may be used.
While some of the subconscious signs are universal across cultures, flirting etiquette varies significantly across cultures which can lead to misunderstandings. There are differences in how closely people should stand (proxemics), how long to hold eye contact, and so forth." (wikipedia.org)


Fast när man vänder på flört på sin negativa sida kan flörten vara ett medel för att få saker, ett slags utnyttjande. Är det ok att flörta på en arbetsintervju/ med kunder/ för att få en större portion kebab? Dessutom (vilket wikipedia artikeln också påpekar) kan en flört förstås så olika av olika personer. Medan den ena bara är "trevlig" kan mottagaren förstå det som att den andra är intresserad och vill påbörja något med denna.


Är det OK att gå fram och vara flörtig? Klart är att alla har rätt att säga nej, det får inte kännas som trakasseri när någon flörtar, det är inte längre OK.


Hittade en intressant klubb jag inte hört om förr: The Anti-Flirt Club.

The Anti-Flirt Club was an American club active in Washington, D.C., during the early 1920s.[1] The purpose of the club was to protect young women and girls who received unwelcome attention from men in automobiles and on street corners.[2][3] The Anti-Flirt Club launched an "Anti-Flirt" week, which began on March 4, 1923.[4]
The club had a series of rules, which were intended as sound and serious advice. These were:[5]
Don't flirt: those who flirt in haste oft repent in leisure.
Don't accept rides from flirting motorists—they don't invite you in to save you a walk.
Don't use your eyes for ogling—they were made for worthier purposes.
Don't go out with men you don't know—they may be married, and you may be in for a hair-pulling match.
Don't wink—a flutter of one eye may cause a tear in the other.
Don't smile at flirtatious strangers—save them for people you know.
Don't annex all the men you can get—by flirting with many, you may lose out on the one.
Don't fall for the slick, dandified cake eater—the unpolished gold of a real man is worth more than the gloss of a lounge lizard.
Don't let elderly men with an eye to a flirtation pat you on the shoulder and take a fatherly interest in you. Those are usually the kind who want to forget they are fathers.
Don't ignore the man you are sure of while you flirt with another. When you return to the first one you may find him gone. (wikipedia.org)


Själv tycker jag flirting är allt för roligt för att låta bli. Men fluertikett bör finnas och följas, så ingen oskyldig blir sårad! ;)

Insikter

Insikter. Alla dessa självklarheter som känns så klischéartiga att vi istället för att ta åt oss dem på allvar vill hålla oss avståndstagande till deras betydelse. För vi vet ju vad de betyder, men har vi insett vad de betyder för oss? Här är några insikter som först på senaste tiden har blivit insikter för mig.

1. att vårda relationen till sig själv för att vårda relationen till andra: det händer ju så lätt att vi medan vi nog försöker hålla kontakt med andra och försöka tycka om andras små avigheter så glömmer vi om att prata med oss själva, ÄLSKA oss själva och fråga hur mår JAG idag då. Istället för att tycka om att vi har unika drag (vilket jag tycker om hos andra) så har jag låtit mig deppas över att det hos mig som skiljer sig från stora massan (eller den massa vi vill likna). Dessutom kan det vara hälsosamt att ha ett riktit gräl med sig själv enligt denna modell:

a. prata med dig själv
-> b. bli osams med dig själv
-> c. gräla med dig själv
-> d. förlora grälet med dig själv
-> e. sluta prata med dig själv.

summasumarum: älska dig själv för att sen älska andra.

2. "acceptera eller gör något åt saken"-principen: betyder precis vad den säger. sluta gräm dig över olika problem och missnöjen. kan du göra något åt problemet, gör det för allt i världen, kan du inte så låt det helt enkelt vara. Och det är precis så lätt som det låter!

3. beröm dig själv, ingen annan kommer att göra det: vi är ständigt hungriga efter andras erkännande och känner oss sårade när ingen märkt att vi diskat/färgat håret/gått ner 5kg/fört roskpåsen. Men samtidigt har antagligen personen som inte berömt dig inte blivit berömd av sina små världsförbättringar eller är för insatt i sina tankar om hur han/hon ska kunna förbättra världen.

4. om du inte vill göra något helt själv, be någon annan om hjälp: nej, personen bredvid dig kan inte läsa dina tankar (inte ens fast hon/han studerar psykologi) så sluta sura för att ingen erbjuder sin hjälp utan BE om den.

Så var det med mina uppdaterade insikter. Nu gäller det bara att inse dem även imorgon. För att sätta lite socker på sockerkakan så måste en urk-reflex ännu skapas i er läsare med detta sista citat (och den sista insikten): "var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet."

Det jag ser och du ser.

Jag finner en konstig njutning i att studera människor. Att se på hur de uttrycker sig, klär sig, pratar. Det är som om man för en liten stund skulle bli inbjuden i någon annans liv, att försöka fundera ut vad personen tänker, känner, ser. Samtidigt inser jag hur lite jag vet om deras liv, vad de tänker och känner. Det jag ser är inte vad de ser. De lever i ett sammanhang av sina erfarenheter och det är något jag inte kan greppa fast jag skulle studera personen en hel dag. Om du märker att jag lämnar och stirrar på dig är det just detta jag gör, studerar dig. För du är intressant och jag försöker lära mig.


När man delar minnen med en vän som delar minnerna kommer man till samma insikt. Vi har visserligen varit på samma plats och träffat samma människor, men ändå är minnena så olika. Vi minns olika saker som gjorde intryck på oss, vad vi njöt av, vad som sårade oss. Det är berikande att inse hur lite av vår omvärld vi verkligen greppar, även om det är på sätt och vis sorgligt. Mina perceptioner är en sån liten del av sammanhanget.

Samtidigt är det skönt att veta att även om jag tycker jag gjort bort mig totalt är det knappast någon annan som tycker det är så farligt. De lever i sin värld, omsluten av sina problem och misstag. Jag önskar ibland vi kunde se på varandra med någon annans ögon och lämna vårt eget perspektiv för en stund och se den andras situation i sin helhet. Så vi kunde förstå varför vissa gör som de gör, för att se att vi inte är så hemska mänskor som vi ibland får känslan av. Så vi skulle förstå.



Öppna samtal ger en inblick. Se. Lyssna. Tala. Var ärlig och låt dig berikas av den andras värld.

sommarjobb.

En vecka till i ÅBO och sen bär det av till Jeppis. Slut på grötmorgnar, makaronimåltider och sista-minuten-inlämning av uppsatser. För fyra månader. Det blir JOBB!

Ska jobba för 13:e året i rad vid familjens firma. Japp, jag började som sjuåring. Då var jag en halv sommardag i arbetet! Vi brukade turas om med syskonen om att få nån dag på jobbet för att sen allteftersom vi blev äldre vara en HEL dag, sen några dagar och sen veckor. För höjdpunkten var inte lönen för mig de första somrarna, utan att pappa tog oss ut o äta efter arbetsdagen. Första året for vi till mcdonalds kommer jag ihåg, för det var då jag lärde mig tycka om ketchup. Andra året blev det mysinge.

Mina arbetsuppgifter har ju förstås ändrat. Första året kommer jag ihåg att jag diskat, snurrat runt en balk med glas för att ta bort skyddsplasten. Jag höll på i en tio minuter, sen slutade jag för att någon antagligen tyckte det tog för länge. Eller så blev jag bara yr av snurrandet och tog paus.
Med tiden fick jag åta mer avancerade uppgifter. Koka kaffe. Idag gör jag det mesta men ändå inget för avancerat, det är inte mitt fält även om jag börjar ha erfarenhet. Det är ett roligt jobb men inte mitt kall. Det sociala i arbetet är helt klart det bästa, även om ingen kommer undan jobbiga kunder. I övrigt arbetar jag helre med huvudet än med kroppen.

Min motivator för en trettonde sommar är framförallt det övrigt roliga i sommar. Turkietresan. Konserter och festivaler. Jeppisdagar. Soliga dagar på fäboda. Kompisträffar. Mysiga sommarkvällar. Uteserveringar. Wei :)

Men nu är det först maj och jag rekommenderar att inte göra som jag och tro att det är sommar
genom att klä sig i mindre kläder än vad vädret kräver.

happy halvårs singelliv

Räknade dagar idag och konstaterade att jag varit singel i exakt ett halv år idag! Wohoo, detta ska firas! För varför firar man bara då man varit tillsammans i x-antal månader/år, borde man inte lika väl fira sitt singelskap? De som är tillsammans har ju funnit varann, grattis till dem, men tänk att du som är singel verkligen klarar dig så bra "ensam", du gör det som de som är tillsammans gör på två personer! Och du skäms inte heller! Verkligen beundransvärt!

Här är 10 fördelar med att vara singel, enligt ungdomar (UMO):

1. Man har friheten att flirta, dejta, hångla och ha sex med vem man vill. (för aija baija om du har det när du är tillsammans)
2. Man får mer tid för sig själv. (är man ihop ska man ju dela all sin fritid åt sin älskling)
3. Man har inga krav på att vara på ett visst sätt och behöver int leva upp till förväntningar som kan finnas i en relation. (för att vara den perfekta partnern är det viktigaste som finns)
4. Det kan vara lättare att njuta av andras sällskap utan att känna skuldkänslor eller svartsjuka. (för skäms om du inte vill dela all din fritid med din älskling)
5.Det är lättare att göra vad man vill på sin lediga tid. (för är man i ett förhållande ska man ju göra som den andra vill)
6.Det går inte att vara otrogen. ( för det händer ju så lätt om man är tillsammans)
7.Man har mer tid för att träffa sina kompisar. (ja, förstår att man inte har tid med annat än sin älskling då)
8.Man behöver inte känna sig tvungen att alltid se bra ut. (för vilken kille/tjej orkar se på dig om du inte alltid är fixad till hundra?)
9.Man kanske sköter skolan bättre. (kanske det, för man har ju bara tid för sin älskling då man är ihop)
10.kan bli billigare eftersom man bara behöver lägga pengar på sig själv.(för i ett förhållande betalar den ena för båda?)

Huhhu, säger jag. Om ungdomar går in i förhållanden med såna förväntningar tycker jag verkligen det låter jobbigt att vara tillsammans. Jag tror faktist jag föredrar att vara singel i ett halvår till isåfall...























Nu ska jag fira vappen i samma veva som jag firar mitt singelskap. Länge leve vi lyckliga singlar! :)

Ps. Om du inte känner dig nöjd med att vara singel, kan du ju läsa den här boken: "Better single than sorry, the smart girls guide to being single and fabulous" (har inte läst den själv, så jag tar inget ansvar för dess konsekvenser) ,

Chapters include:
* Being Single is Not a Curse*
It Takes Guts to be On your Own*
Don't Play Hard to Get - Be Hard to Get*
50 Reasons Why it's Great to be Single*
But All My Friends are Married...*
Stop Believing You Can't do Better*
Throw Away the Picture of your Ideal Man*
Don't Talk yourself into Liking a Guy*
Basic Instinct - Trust Yours*
What you Want Versus what you Need

suuk

Jag ligger under filten i vardagsrummet aka mitt rum med en laptopp i famnen o sörplar mitt morgonkaffe. Det är lördagsmorgon, mitt huvud dunkar och händerna skakar när jag skriver. Nej, jag har inte krabbis, jag är suuk.

Suuk, för att förkylningen sitter i ännu och jag vaknade med en täppt näsa och en feberskänsla som sköljde över mig. Svettas i nacken, varm och trött. Ja, ni vet hur det känns. Inte allt man önskar känna när man vaknar halv tio en lördagsmorgon.

Men att vara suuk har sina fördelar. När jag var sju fick man vara borta från skolan, titta på tv och ligga på soffan medan andra läste om Ola, Elsa och Leo. Jag brukade titta på mina tecknade VHS. Oj, plötsligt började jag sakna mina barndomsfilmer. Snobben, lejonkungen 2, samt en massa andra jag B-barndomsfilmer jag inte kommer namnet på längre. Undrar om vår VHS där hemma funkar längre.

Nuförtiden har suuk fått en helt annan betydelse. Man är sur för att man missar välbehövd träning inför strandsesongen . Man sörplar litervis med soppor, försöker få i sig c-vitamin och dricker vatten, te, kaffe om vart annat för att fösa ut förkylningen ur kroppen. Som att förkylningen var några tecknade miniatyrgubbar med vapen som simmar runt på en flotta i magen varför man genom att dricka tillräckligt kan få flottan att skjutsas ut i toaletten. Jag gillar den bilden.

Samtidigt är jag glad för att förkylningen får mig att lugna ner mig. Jag känner inga måsten. Jag kan ligga och göra ingenting, behöver inte gå ut för att njuta av den efterlängtade vårsolen, behöver inte träffa människor. Det gör en lugn, man har inga förväntningar som behöver uppfyllas som förkyld. Fast skulle förkylningen hålla i sig längre än en vecka skulle jag bli rastlös, förstås. Men just nu njuter jag av min lördagsmorgons lugn. Att vara suuk är ok.

Svinflunsa??