tiden före

Tiden före jag kommit mig ut för att springa dagens länk är alltid jobbigast. Jag oroar mig för att maten jag nyss åt inte var tillräcklig så jag ska orka ge allt, samtidigt som jag oroar mig för att gå ut i spåret för snabbt efter maten eller för hungrig eller törstig. Regniga dagar är speciellt krävande; då måste jag förutom att tajma springandet med magen också tajma den med regnet. För även om det inte finns några dåliga väder...så är det int så roligt att springa en timme i våta kläder. 

Sen när jag tycker att det är bäst jag tar tjuren i hornen och beger mig ut kommer jag på att mina ben värker och jag funderar om jag borde vila, äta lunch och vila lite till före länken i alla fall. Kanske vänta på bättre väder och liksom så drar jag ut på prövningen ännu längre. För de kritiska femtio minuterna då jag är som mest laddad för länken går snabbt förbi. Det sägs att flytta fram saker är människans största synd.

När jag väl är i spåret, med håret upp och skorna på, är det inget som stör mig. Varken hetta, hunger, törst eller benvärk. Då kör jag bara på och gör mitt bästa och det är alltid tillräckligt för mig. Jag borde bara bli bättre på tiden före. Å leva i nuet.