söka

Det handlar alltid om att söka sig själv på nytt och på nytt, det här livet. Så känns det för mig ganska ofta. Jag vet ju att jag är samma människa som igår idag och som för en vecka sedan, men samtidigt är jag inte det. Inte är det ju heller konstigt, att vi förändras, om man tänker på alla människor vi möter, alla upplevelser vi upplever, alla celler som dör, alla nya nervceller som kopplas...

 Å idag som allt går så snabbt framåt, informationsströmmen som vandrar, rusar, plöjer ohejdat utan att be om ursäkt de som den trampar på, har omkull, pressar fram. Resultatet blir att vi går i väggar, känner oss rotlösa, identitetslösa, förvirrade, otillräckliga. Aldrig tillräckligt, aldrig nog. Aldrig fullständiga, aldrig framme.

Idag söker jag mer än tidigare, när ett projekt är avslutat. Vill börja ett nytt, det ger mig trygghet. Religioner ger inte längre folk trygghet, inte ursprunget, inte politiken, inte freden, inte historian,. Kanske någon får trygghet i den, men sen kommer vetenskapen och säger att det är bullshit. Så vi tror på vetenskapen, informationsflödet, bara för att inse att också det var fel. Hopplöst, kan man tycka. 

Så vad ska man? Bli filosof, utan att bli alkoholist eller begå självmord. Läs böcker, utan att lämna verkligheten. Tro på dig själv, utan att bli narcissist. Sök dig själv, utan att bli ångestfylld. 

Söka söka söka. Vägen är målet.