Måndagsångest eller måndagsstress

I jakten på en bloggrubrik som skulle matcha min feelis för idag testade jag ord på mina läppar som kunde beskriva måndagar som denna. Jag insåg just då att ordet ångest inte är speciellt vanligt för mig längre, eftersom jag inte kan säga att jag ens haft det idag, när ångest skulle ha kunnat vara en "naturlig" del av måndagen. 

För några år sedan var det annorlunda, jag pratar då mest tonåren. Då var ångest en rätt så vanlig del av vardagen. Tentångest var dess vanligaste form, men ångesten kunde vara kreativ å anpassa sig till de flesta situationer. Relationsångest, kroppsångest, träningsångest, prestationsångest mm. Tacka vet jag att de tiderna åtminstone är förbi, även om ångest ju är en naturlig del av livet. Till en viss gräns. 

Men istället för ångest så har stressen blivit vanligare. Man ska hinna leva. Hinna lyckas. Hinna träna. Hinna relationer. Är ångest å stress olika sidor av samma mynt? 

Idag har jag hunnit med mycket, men det gör mig inte glad. Det gör att jag känner att jag borde hinna med mer. Hjärnan hjärnan, när ska jag bli klok på dig? 

Ett tack å farväl, men inte för alltid

Hade igår mitt liiiiivs sista arbetsdag med min arbetsplats sedan två år tillbaka. Som förebyggande missbruksarbetare/ungdomscoach har jag fått lära känna så otroligt fina mänskor å haft de mest fina upplevelserna tillsammans med arbetsvänner å ungdomar. Visst har det funnits mycket ångest också inför att ställa sig framför en grupp med unga å prata något så laddat som alkohol, drog å tobaksanvändning, men jag har lärt mig att ju mer "äkta" man är, desto mer trovärdighet får det man vill förmedla också. Att vara "äkta" handlar mycket om att våga vara i gråzoonen å våga erkänna att man inte vet allt. 

Min egen inställning till rusmedel har defintivt formats genom arbetet. Inte till att bli mer fördömande, utan till mer ifrågasättande. Jag kan se allt fler perspektiv till att missbruk uppstår, men utan att för den skull rättfärdiga eller fördöma, det är aldrig min uppgift. Snarare handlar det om att erbjuda de alternativa perspektiven när ungdomar märker att livshanteringen brister. Å helst redan vid det skedet att livshanteringen inte hunnit brista, före man börjar göra sina val. 

Som avskedspresent från några av mina underbara arbetskompisar fick jag detta: 

Men minnena från när vi förra sommarn tillsammans sprang Paavo Nurmi tian, eller spenderade en vecka i norraste lappland 2012 kommer att lämna kvar mycket längre än chokladen (som redan är halvt uppäten). 

Den där känslan

Det finns en speciell känsla som jag fylls av när jag äter något som är himmelskt gott OCH hälsosamt. Det är en känsla av välbehag, av att jag är god mot mig själv i mer än ett avseende. Det liknar lite känslan man får efter en härlig flow-länk, vilket man kanske först får uppleva efter en tid i löpskorna. Hur som helst, just denna känsla fylldes jag av när jag åt denna pizza.

Gratinerad timjanpäron å halloumi pizza med karamelliserad lök på blokålsbotten med en sås på avocado å soltorkad tomat (kort å gott)

Jag vet hur det kan låta, att man tar det för långt när man gör deg av blomkål istället för vetemjöl. Men varför inte? Smaken å konsistensen är det inget fel på, även om det inte smakar traditionell  pizza. Å om du dessutom har svårt att tugga i dig 1kg blomkål per dag så är det här ett ganska roligt sätt. 

Nu säger jag inte att man behöver äta så hela tiden, men varför inte vara lite mer fantasifull än köra sallader hela tiden när smaskig pizza å hälsosamt kan skrivas i samma mening.

Är ni intresserade av hur jag gjorde kan ni rycka mig i ärmen nångång, skicka en kommentar eller googla, så hittar ni säkert något liknande. Jag vet dock inte om det blir lika gott ;)

Sushifredag å hemmagjord sojasås!

Vilken bra fredag det har varit! En perfekt blandning av arbete å nöje. Har träffat vänner, jobbat på graduns metoddel å träffat vår praktikansvarige å haft mitt första praktikseminarie. Det börjar kännas så verkligt att jag snart ska börja praktisera att jag knappt kan bärga mig, men helt sjukt spännande ska det bli! :)

Före jag for hem for jag ett varv via Lidl. Har ju bokstavligen levt på gammal skåpmat (tömning pågår) i en tid nu, men fredagen till ära tyckte jag att jag var värd lite färskvaror så jag köpte bl.a. lax å avocado. Det rullade ihop till sushi i stort sett enligt pirkkas recept (fast jag kokar risvinägerdressingen): http://www.pirkka.fi/ruoka/reseptit/128046-sushi?no_redirect

Tyvärr var sojasåsen slut hemma å sushi utan sojasås e ju inte nåt vidare. Tacka vet jag att googla då man hittar lösningen på allt å trots mitt skrala matförråd fick jag m.hj. av lite fantasi kokat ihop till en Hemmagjord sojasås!

Min version lyder så här:

1. Koka ihop å reducera i 20min

5msk balsamvinäger

3dl vatten

0,5 grönsaksbuljong

0,5tsk ingefärskrydda

1 krm vitlökskrydda

1 krm lökpulver

2 msk honung

1 msk risvinäger

1 tsk fisksås

2. Smaksätt reduceringen med  grovsalt. Jag satte ca 2tsk (du äter inte allt på en gång)

3. Förvara i kyl upp till 2 v.

Mums!!

Omotiverat

I brist på annat så ger jag er lite blandade bilder från resan ur kategori Omotiverat!

knock knock, who's there?

mangosorbet! 1 euro boll å int 3,80 som i Finland.

bubbelkvinnan.

Emmi shows her "äss"

"cappuchino" med det där lilla extra jag inte bad om.

En sniff med sniffern på de fina blommorna.

Stranden å lava-sandiga fötter.

En vanlig syn. Endera av oss satt på balkongen i hopp om signal. 

lämna, ge bort

De e så tomt i vår lägenhet. Å ännu tommare ska det bli. Ingen mikro längre, en enstaka duk. Vår sista månad här. Hemmet som inte snart längre kallas hem. Det börjar med skåptömning, insamlingspunktsfärder, soptippspromenader...

Jag ger min printer till en indisk utbyteselev, först till kvarn han mal. Jag har använt den färre än 3 gånger under de 3 åren jag ägt den, varför jag trots dess skick känner att den gott kan ges vidare. Om någon annan gläds av något jag ser på med en suck så är det väl en klassisk win-win. 

Vi träffas utanför, här vid LIDL. Han känner igen mig med den stora printern, ler å tackar. Senare skickar han ännu: "Thanks a lot!"

Jag vet av blicken att den nu får ett bättre hem. 

På tåget någonstans

Så sitter man på tåget till Åbo från Tammerfors. Hem. Å det känns som jag varit borta mycket längre än en vecka. Snön är förstås borta, men det är något annat också. Något har förändrats utan att jag helt kan sätta fingret på det. 

Semestern har tjänat sitt syfte. Semestern har fungerat som en tid när jag inte behöver tänka eller planera min sista tid som verkligt studerande. Studerande i den bemärkelse som jag upplevt det; med boende i närheten av akademin, tillsammans mest kämppis, med sporadiska studentaktiviteter å billiga lunchträffar vid kårrestaurangerna. Nu slår insikten om den tidens slut mig hårt i käften. Slaget känns vemodigt, smärtsamt å inte långt ifrån nostalgiskt trots att tiden inte ännu är över... 

Tänk att det ska vara så svårt att släppa taget om något som varit å bara blicka framåt. Men när jag hör föräldrar, gamla lärare å andra berätta om sin studietid med en drömmande blick, som om de pratade om den bästa tiden i deras liv, så förstår jag att det nog är något alldeles speciellt med denna tid. Å jag tror att jag kommer att vara precis likadan.

Slutet närmar sig

Sista dagen i Puerto De La Cruz. Den andra halvan av resan har vi fått bra väder, å precis all den sol vi önskat. Vi har hört att det snöiga Finland vi lämnat har övergått till ett vårigare Finland, så det kanske inte blir så svårt att acceptera kylan när vi kommer hem. 

Å vi ser framemot att komma hem också! Resan gick ut på att fylla på batterierna, ta dagen som den kommer å efter vad lusten faller in på. Det har vi gjort! I natt blev de bland annat 10h sömn, tätt följt av 3h i vågrätt ställning i solen vid poolen, där jag fick läst klart min semesterlitteratur; Khaled Hosseinis "Tusen strålande solar". Utmärkt!

Igår besökte vi den tripadvisor hyllade Gullivers för lite vin, hamburgare å bröd. Mysigt, prisvärt å gott! 

Vi stannade upp vid havet å lät oss hypnotiseras av vågorna som slogs mot klipporna, surfarnas smidighet när de nästan åts upp av vågorna. 

Ja, det blir en trevlig vecka vi kommer att minnas, å förhoppningsvis bleknar inte minnena eller vår hy allt för snabbt efter denna vecka.

Efter regn kommer solsken, efter solsken kommer brännskador

Ja ni, om ni tycker att det i fortsättnibgen blir lite bilder på oss som är ute å reser så beror det på två saker. 1. på att vi är inne på stadie ligga vid solen/vila ut och 2. på att vi efter gårdagens solchock inte ser så fagra ut. Tänk er en pluffsig krabba med uppsvällda ögon å glansig spräcklig hy så har ni en fin inre bild av hur vi ser ut å känner oss. Städerskorna ger oss medlidande blickar när de tittar på hur vi ser ut, säger ett plågsamt "ooh" å rekommenderar "muchos cremas".

Så ni får lite bilder på omgivningen istället ;)

Men vi mår trots allt bra, trots att halsen inte ger sig varpå mina morgnar går ut på att harkla, dricka värmande drycker å snörvla. Å deras filtar är i stor användning, här omkring sultan Heidi.

Igår var vi som nämnt på pizza till en superhärlig italiensk restaurang bara 200m härifrån. Pastoria, som det hette verkar drivas av en italiensk familj där både den äldre modern som barn å barnbarnen jobbade i köket. Pizzorna vi beställde var dubbelt så stora som pizzorna vi är vana med, men tack vare den tunna bottnen å ett tunnt lager fyllning (å en stor hunger) orkade vi så väl pizzorna som de italienska efterrätterna: tiramisu å panna cotta. 

Idag blir det troligen en sväng till stan ännu, för imorgon tar vi det ännu lite lugnare eftersom vi ska lämna hotellet kl 2.45 på tisdagsmorgon!

Ha det gott alla hemnavid!

En perfekt dag!

Är trött men lycklig av solen, så idag får bilderna prata. Kort å gott har vi njutit i solen, shoppat lite å ikväll blir det restaurangmys! :)

Äntligen!

Äntligen har vi fått en dag vid poolen med klar blå himmel, 22+ grader å "rusketusraidat"! 

Hurra!

Ps. inte lätt att vara försiktig med solen när man inte är säker om man får se solen skina på detta sätt igen förrän juli i Finland.

Santa cruz å språkets begränsningar

Eftersom vädret som utlovades i puerto de la cruz inte lockade till solbadbestämde vi oss för att ta en tripp till santa cruz i jakt efter shopping (kan också påpekas att mina förkylningssymtom har gett efter under förmiddagen).

Vi hoppade på en buss med sikte mot santa cruz, med minnet om vad som hände oss senast vi tillsammans hoppade på en buss under en utlandssemester (låt oss säga som så att vi har sett mer av Birminghams förorter än de flesta). 

Även denna gång hoppade vi av på ett ställe där vacklande språkkunskaper inte hjälpte oss för att hitta 1. till ett köpcentrum å 2. tillbaka. Men på något märkligt sätt gjorde vi det ändå å resan längs ön var lika givande som själva shoppandet. Vyerna när vi körde buss liksom promenaden i santa cruz, där vi förövrigt fick såväl sol som värme. 

Shopping blev det inte ändå så mycket; jag hittade jordgubbar å te, E hittade en topp. Å så fick vi testa lite nytt i matväg. Å lika nöjda för det. 

Ett annat språkprov blev restaurangerna. Vi har tidigare under veckan skrattat åt översättningar till svenska å finska, såsom "sössut" (sötsursås) och luona henki (per henkilö). Men när de gällde våra egna språkkunskaper var vi lika "lost", vilket resulterade i att min lunch på en helt vanlig restaurang resulterade i en proteinshake och en äggviteomelett! Tydligen är min spanska version ett hälso-freak. Å helt gott var det iaf.

Nu e vi tillbaka å vilar på hotellet å Emmis rygg behöver smörjas med after-sun efter de starka solstrålarna! Senare blir det diskoteket som kallar, det ska minst sagt bli intressant å jag gissar att vi även fär drar ner medelåldern ;) 

en störande optimist

Jahaa, idag vaknar man till att det värker i varje muskel i kroppen å halsen svider för varenda sväljning. Dessutom lovar en del prognoser regn... Å mitt medvetande kämpar för att tolka det som en positiv sak: " ja men det svala vädret är ju optimalt när man promenerar på stan" eller "va bra, så hinner jag bli frisk förrän jag kommer hem å ska jobba igen".

Vi har pratat med E om att jag har en ibland störande tendens att se det positiva i situationen. Å likväl har jag nu svårt att erkänna för mig själv att jag troligen håller på att bli sjuk å att vädret kunde vara bättre. Ja, jag har ännu svårare att säga det högt å sen skriva det i bloggen. Jag tror att om jag säger att det inte gick som jag tänkt mig, så innebär det ett misslyckande. Att jag har förlorat. Eller att mänskor med tendenser till skadeglädje får rätt. 

Men jag tror att det finns en naturlig balans i det här. Erkänna situationen, acceptera fakta å ändå göra det bästa av situationen trots att man erkänner fakta. Fakta: det är bara 16 grader å blåsigt. Min hals är sjuk. Inget inom min kontroll, med andra ord.

Det jag sen kan kontrollera är: Påverkar det om min semester blir bra? Ja, se det är en tolkningssak!

Dag 3

Å vad trött man kan vara, å klockan är bara sju! Idag väntade vi oss riktigt strandväder, men tji fick vi.

 I kanske 1,5 h hann vi sola vid poolen förrän jag tyckte det skulle bli mysigare med mat inne. Så även om det inte är direkt kallt så blåser det lite väl mycket! Å 17 grader i blåsigt å mulet kan vi väl inget åt. 

Emmi vågade sig till ett dopp i poolen.

Som tur smakar kaffe å glass ändå lika gott oavsett vädret. 

I butikerna så är engelska-kunnigheten inte en självklarhet å jag väljer blandningar av italienska, spanska å franska när engelskan inte räcker till, borde ju trots allt kunna lite av varje eftersom jag läst 0,5-2 år av vardera språken. Men skrämmande nog glömmer man så lätt....

Besökte en vacker kyrka å tog del i en gudstjänst. Tyvärr förstod vi inget mer än "ave Maria"

Ikväll blir de antagligen lite lugnare kväll, trötta som vi är. Vi måste ju spara lite energi för kommande dagar också :)

Kvällssol å morgongöra

Igår kväll blev det som planerat en tripp för att utforska stadens nattliv! 

Å visst existerar den - om du är pensionär! ;) Fick ta å googla ställen för lite yngre för att känna att vi inte är fullt så gamla än.. 

Massor av sjuttiplussare som gav järnet på torget! Stämningen var det inget fel på!

party party... or not?

Jag nöjde mig med en jordgubbsmilkshake. Emmi fick en fruktcoctail med betoning på coctail.

Idag har dagen börjat på bästa sätt; med sol, länk å en härlig frukost!

 Vi försöker ta solen när den kommer men den kommer å går rätt hur som helst å vinden är ganska frisk.

 Men allt vi gör görs i lugna mak med målet att koppla av, njuta å klyshigt nog: fånga dagen :)