Vaknar något för tidigt. Kroppen lite på spänn. Varför är jag nervös? Jag ska ju inte prestera. Ändå. Den där spänningen, nervositeten, ivern. Kroppen i fight-mode, eller snarare flight (flykt).. Känner på mig att jag kommer sova gott i natt när den här spänningen sitter i.
Frukosten.
Brödet jag bakade igårkväll bara för idag. Med blåbär och zucchini i degen. Kombinationen jordnötssmör, banan och passionsfrukt på brödet smakar himmelskt gott! Två stora koppar kaffe hjälper inte mot nerverna, men är ett måste med morgontidningen.
Förmiddag.
Ber V om massage. Känner av gårdagens vattenlöpning i kroppen. Var det dumt att träna så nära in på loppet? Försöker tysta ner prestations-Heidi med en promenad på stan.
Lunch
Kan inte motstå en kolhydratsladdning. Fullkorns-avocadopasta. Å bacon för proteinerna. Broccoli. Liten chokladbit till efterrätt. Blev det för mycket? Lär visa sig, men jag följde rådet om att äta pasta 2.5h-3h före loppet. Prestations-Heidi kunde med andea ord inte motstå att optimera omständigheterna... Vilar på maten.
En kvart innan loppet
"Shit, loppet börjar ju om 15 min!!" Jag har glömt bort tiden när jag söker kosmetologer på nätet. Hemma. Kommer då ihåg att 1.) jag inte har någonstans att sätta min telefon 2.) mitt armbandsur är felprogrammerat. Lämnar klockan hemma å hittar en lösning till telefonen. Söker lämplig spotify musik medan jag går mot starten. Running high tempo låter som lagom låtval.
Starten
Många kvinnor på plats. Sol. 5 min till start. 1 min. 10, 9, 8... Där går startskottet! Många ivriga tar täten. Jag går in i mig själv. Sök ditt eget flow, tänker jag. Första km går som vanligt snabbare än tänkt. Fast egentlugen har jag ju inte tänkt så mycket. Men den går i ca 11.5km/h. Pirrar i magen. Jag njuter.
Första fem
Jag går in i mig själv. Efter två är det en envis en som börjar utmana. Hon går önsom om mig och ömsom bakom så jag blir störd. Hon stör mitt flow. Tävlings-Heidi söker sig fram. Låter henne flåsa bäst hon vill, själv känner jag mig inte ens andfådd. Lämnar henne bakom mig så småningom. Sen, den tredje kilometern, 1km backe. I skogen. Solen som gassar. Fy. Så länge jag springer å fokuserar framåt är jag nöjd, tänker jag. Försöker njuta. Uppe på toppen är första dricksplatsen. Tar ett glas bob-saft. Vilar ca 20sek, finns inget alternativ efter den backen. Magen tyckte inte om saften. Vill nästan spy. Det går trögt och min utmanare springer förbi. Det pågår en mental kamp mellan njutar-Heidi och tävlar-Heidi. Pina mig förbi henne eller chilla bakom? Jag kompromissar å håller jämna steg.
Sista fem
Musiken slutar spela efter 6km och jag hör mitt eget flås. Blir irriterad, vill nästan ge upp. Sen kommer de backar upp och ner. Dåligt markerad skyltning. Min utmanare tar fel väg. Hon märker det snart, men då är mitt försprång allt för stort. Tävlings-Heidi ler inombords. Njutar-Heidi får upp farten. De sista två kilometrarna pendlar mellan himmel och helvete. V kommer emot mig med cykel vid de sista 300 metrarna. Jag spurtar. Mål. Får en medalj å ett grattis. Stoppar klockan och känner mig både nöjd å besviken. Nöjd för njutar-Heidi, ledsen för prestations-Heidi för att tiden var 6min sämre än förra året.
Efteråt
Saft. Några segerpussar av V. Mår lite illa och vill verkligen inte ha ålandspannkakan som serveras vid mållinjen. Tar med en bit och promenerar hem. Funderar varför jag löper dessa lopp. Samtidigt som jag funderar när nästa lopp är. Min relation till lopp kommer alltid vara lite tudelat. Precis som njutar- Heidi och prestations-Heidi förhåller sig till varandra. Men båda vill fortsätta springa. För när jag springer känner jag att jag lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar