Njutningsfull löpning

Min träningsfilosofi i år har fokuserat på att ha roligt och känna efter vad jag vill. Jag halkar nämligen lätt i prestationsträsket med träningen och får sen kravla mig upp med tunga armtag. Jag är rädd att hamna i ett allt-eller-inget tänk där jag ger upp nån gren bara för att jag inte klarar av mina alltför högt uppsatta mål. Jag behöver få känna att jag gör det jag gör för att jag tycker om det, inte för att jag borde. 

Därför ska jag nu gå emot min instinkt och försöka ha som mål att i loppet på lördag springa för att njuta och ha roligt. Skita i tiden och bara låta känslan bestämma. Varför måste allt handla om prestation? Det finns ju ett egenvärde i att göra för görandets skull.

Det känns obekvämt, ovant och något frustrerande att ha målet att bara ha roligt och njuta, och därför är detta just utanför min bekvämlighetszoon, alltså bra för mig. Önska mig lycka till!