Comeback

Plötsligt händer det. Plötsligt har jag spräck mitt tidigare rekord på antalet bloggbesökare per månad. Mitt tidigare rekord sattes i januari 2011, så det tog bara 5 år och bloggens död och uppståndelse för att nå samma nivå igen. 

Det är tydligen aldrig för sent för att göra en comeback. 

Bara för det bjuder jag på en pinsam bild från 2005. Emmi å jag ställde oss i ordning för fest och jag bjöd på en "duckface" när hon tog kort, haha. Hoppas det inte var så seriöst menat då heller. 

Inflyttningsfest och annat trevligt

Hallå! 

Igår hade vi vår länge planerade inflyttningsfest med fina mänskor i vår fabulösa lägenhet. 

Låt mig först nämna att jag möjligen gick till överdrift med tilltugget. Jag hade planerat att göra 10st olika smårätter eller vad man ska kalla dem. Som tur förstod jag i tid att det var något galet så jag valde bort två... Som tur fick jag hjälp av J och V, annars hade jag nog inte lyckats, kände mig typ lika stressad och förvirrad som en deltagare i Sveriges mästerkock..

Men men, resultatet blev riktigt bra! 

Festen blev också riktigt lyckad! Kul att samla alla våra vänner här till samma fest. Festen avslutades sist å slutligen efter en match Trivial Pursuit kl 3:30, haha. 

På morgonen var vi lagom möra, men efter några koppar kaffe for vi till södermalm för att även denna helg äta brunch. Efter lite funderingar på var de serverar den godaste brunchen blev det på Hotel Clarion på Ringvägen. Det var lite i dyrare laget men huhhu så gott! Har nog verkligen lyxat den senaste tiden :D 

Mätta och belåtna strosade vi vidare i Stockholm, denna gång mest i SoFo. Det var så fint och lugnt i den stadsdelen. 

Nu fortsätter söndagen med endast två uppgifter:

- samla krafter för arbetsveckan genom vila och bad.

- förbereda veckan genom att göra lunchmatlådor, planera träningen och öva körsånger (sannolikt i badet). 

Vårtecken

Idag när jag stiger upp är himlen rosa. Strax därpå lyser solen. All snö har smält bort. Bara grustäcket och tillfälliga isfläckar påminner om att den var här för en vecka sen. 

Andra vårtecken: tulpanerna på vårt köksbord. Längtan efter puderrosa kläder. Känslan att min hudton är allt för blek. 

Å därtill: mål för sommaren. Josso frågade om hon får sova hos oss när Lidingöloppet drar av. Å om jag också vill delta. 30km löpning i tuff, kuperad terräng. Jag svarade ja till båda. Ett stort JA till härbärge och ett lika hoppfullt men samtidigt skräckslaget JA till loppet. 

Det sägs att drömmar som inte skrämmer dig är inte tillräckligt stora. Här känner jag att det är tillräckligt stort. Men jag vill så gärna. 

Vårtecken. Att våga hoppas på att morgondagen är ljusare. 

Helgförberedelser

Tjoho!

Så skönt å roligt med helg igen! Den här veckan har bara svuschat förbi, med mycket jobb, träning och planering inför helgens stora happening: vår inflyttningsfest!

Det är väl ingen hemlighet att vi ju inte har världens längsta gästlista då vi känner en begränsad mängd mänskor här, men vi har en skara trevliga mänskor både från "hejmknuta" och härifrån som kommer. Kvalitet framom kvantitet alltså!

Ännu finns en hel del att göra och förbereda för festen, nämligen:

Men så fort städningen e gjord så e de ju bara roliga saker kvar, så de e lugnt :)

Johanna kommer att övernatta hos oss så då blir det en brunch i stan också! Så tror det blir en riktigt rolig helg! 

Ha en riktigt bra helg ni också!!

Mitt nya beroende

Jag försöker leva hälsosamt, men en sak där på gränsen mellan hälsosamt och ohälsosamt kan jag inte låta bli, nämligen Nijes proteinpudding (PROPUD). Tittade skeptiskt på den i butiken under en period som ännu en proteinprodukt som smakar artifiellt å sötningsmedel..men ack så fel jag hade! 

Framförallt är de jättegoda å smakar inte allt artificiellt! Är helt beroende av proteinpuddingarna å äter egentligen kanske några för många per vecka.. Men samtidigt, är det inte ok att tänka 80-20 med det hälsosamma/ohälsosamma? 80% ren, hälsosam, näringsrik mat och 20% av det som vi unnar oss oavsett näringsvärden. 

Jag tror inte på ett liv med regler å strikta no-no:s. Jag tror inte på att utesluta allt onyttigt, på att utesluta ett visst livsmedel (om man inte är allergisk/känslig), på att profetera en viss diet för alla.. Jag tror på balans på de flesta plan och att lyssna till vad som är bra för en. För mig är det bra med en proteinpudding för mycket ibland, för det gör inte det så blodallvarligt att äta å leva hälsosamt på lång sikt. 

Kropp och psyke

Gomorron i bloggvärlden! 

Idag fick jag en så mycket bättre start på dagen än igår! Har hunnit med både ett pass löpning å ett pass styrketräning, så nu känner jag mig fit for fight både fysiskt och mentalt!

Jag slutar aldrig att fascineras över kopplingen mellan fysiskt och psykiskt välmående. Å också smått skrämmas av hur stark den är. Jag har träffat (psykiskt) utbrända vars kropp efter 20mins aktivitet totalt kollapsar. Å ingen är väl obekant med att en panikångestattack ofta misstas för en hjärtattack?  Det finns stress så stark att vi plötsligt inte vet hur vi ska hitta hem. Å omvänt finns det kroppsliga sjukdomar, livsstilsfaktorer å hormonella faktorer som får psyket att bete sig "märkligt"! 

Det har debatterats mycket om bröst i bloggvärlden de senaste dagarna, så mycket att jag tycker jag är lite jobbig själv att jag tar upp det igen. Men det här är en kommentar som jag inte kan låta bli att tillägga: en kroppslig förändring/förbättring kan få dig att känna dig nöjdare med ditt yttre å stärka ditt självförtroende, men det är inte någon quick-fix för ens självkänsla. Däremot kan processen att inse att man är värd att tycka om sin kropp som den är eller då i en "förbättrad" form göra mycket för psyket. Men det är en mental resa, inte en fysisk, även om verktygen går "genom kroppen". 

Sen att hur den "förbättrade kroppen" ser 

ut grundar sig i föreställningar baserade på sociala förväntningar, trender å media tycker jag inte ens går att debattera emot. Å andra sidan, om man har en  kroppslig defekt, var går gränsen där vad som är "socialt påverkat" och vad som kan förväntas utifrån avvikelsen "från det normala? Var å en må äga sin kropp, men våra val kommer alltid avspeglas i hurudana ideal vi kommer att ha, oavsett om vi tycker att "my business is not your business". Vad idealen ska vara kan sen diskuteras. 

Punkt slut, jag har sagt mitt. 

Stress-signaler

Har idag vaknat för tidigt och följdaktligen känt mig alltmer stressad. När jag på anställningsintervjun till mitt nuvarande arbete blev tillfrågad kring mina stress-signaler och min "stresstålighet" förklarade jag som det: när jag är stressad är det sömnen som jag märker det tydligast med. Jag har ju oftast en väldigt bra sömn, men när stressen kommer så är sömnstörningar det som sätter igång "den negativa stress-spiralen" och som säger mig att nu är det dags att ta det lugnt och skala av lite. 

Hittills på jobbet har min sömn å stressnivå varit mycket bättre än på praktiken och i mitt tidigare arbete. När min chef följdaktligen frågat kring mina stressnivåer har jag därmed nästan känt lite dåligt samvete för att jag inte känt mig riktigt stressad, förutom kring jul då. För om god stresshantering förutsätts för jobbet, så behöver man ju känna sig stressad först, för att visa att man kan hantera den, eller? 

Jag har alltså funderat kring olika faktorer som gjort att mina stress-signaler "uteblivit": 

- Har jag inte varit tillräckligt ambitiös då jag inte känner mig riktigt stressad?

- Har jag blivit bättre på att minska stressande faktorer genom att bli bättre på att fråga om hjälp, strukturera/organisera mitt arbete och sänka mina krav?

- Fungerar min arbetsplats så bra att jag inte behöver stressa "i onödan"?

- Har jag skalat bort för mycket av min fritid för att få tillräckligt med "återhämtning"? 

- Har min goda sömn varit en skyddsfaktor mot stress och inte tvärtom?

Det här är vad jag kommit fram till iaf:

- Jag är definitivt inte immun mot stress, men jag utsätts inte för lika stressande situationer nu som tidigare. Här handlar det mer om effektivitetskrav å smärre misstag än något livshotande när det krisar sig.

- Faktorer i privatlivet påverkar stressnivån. Om det finns stressframkallande faktorer även privat är det svårt att få nödvändig återhämtning på jobbet.

- Att "grundtryggheten" hotas, dvs huruvida jag får fortsätta eller ej å dyl., påverkar min stressnivå mer än stressmoment i själva arbetet. 

- Inget arbete eller pengar är värt utmattning eller att livskvaliteten försämras. Å speciellt inte ett arbete som man riskerar förlora ändå. 

Å det här är vad jag kommit fram till att jag behöver göra när mina stress-signaler blir tydligare:

- Värna om bra kost, sömn å lagom mycket motion.

- Skala av allt överskott både i arbetet å i privatlivet.

- Konkretisera å prioritera mina arbetsuppgifter, som "vilka 3 saker ska jag ha klart idag/denna vecka"

- Söka stöd i kollegor å vänner. 

- Unna mig avkoppling och saker som stödjer återhämtning, såsom att ta friskvårdstimme, varma bad och massage. 

Övriga stresshanteringstips mottages gärna :) 

Dags att inspireras!!

Jag ska vara ärlig. Motivationen för allt vad träning å hälsa innebär har ju inte varit sådär jättehög den senaste tiden. Eller egentligen finns motivationen där, men nånstans tar tröttheten över. Jag har helt enkelt inte kommit över den där initiala fasen. Så där nånstans bestämde jag mig för att lägga ner en växel och beställa ett riktigt motivationspaket: böcker från Bokus med fokus på träning, hälsa och arbetsrelaterat. 

Det här innehöll paketet: 

1. Jamies Supermat. Näringsrika, inspirerande recept. Det här är min första Jamie-bok, trots att jag länge följt honom. Var tillåme lite kär i Jamie i gymnasiet, lånade bl.a. vhs med gamla avsnitt från bibban med den första tiden då han visade sig som tv-kock i pottfrisyr. Haha. Tror det är det närmaste jag kommit en kändis-crusch faktist. 

2. Styrka för kvinnor. Har tittat på boken länge. Hört bra om den. Å nu kände jag att jag behöver en bok som helt enkelt är lättillgänglig och ger mig handfast kunskap i ämnet. Hoppas jag blir inspirerad att ta tag i styrketräningen igen, var iaf på ett bodypump pass igår. 

3. Stora löparboken för kvinnor. En dröm jag haft länge är att återfå min löpform och löpglädje. Sådär som det var i början. Jag hoppas den här boken kan hjälpa mig med det. Åtminstone diggar jag författarna och deras träningspodd. Ska bli intressant vad de ger för tips å råd å peogram mm. 

4. Den kompletta guiden till Aspergers syndrom. Har lånat denna bok så ofta av min kollega för vägledning att jag kände mig tvungen att köpa en själv när hon ska byta enhet. Den är riktigt bra för den som är intresserad i ämnet!!

5. Från kaos till sammanhang. Psykoterapi med en pojke som har diagnosen ADHD. Jag tycker om nya perspektiv och att hålla lite liv i det dynamiska tänket även när vi tittar på dessa diagnoser. Fick tipset av en god vän med god boksmak, så tror hårt på denna.  

Nu är det bara att välja bok å låta sig inspireras. Å ändå inte tro att läsning av en bok ger resultat (vilket jag tenderar göra omedvetet)...

Det finns hopp

Imorse vaknade jag utvilad i min lilla lyxhytt. Konstaterade att det här med att resa på små minisemestrar är nog något som gör mig riktigt gott! Även om det kan vara tungt å kostsamt i sig att resa bort så är miljöbyte å varierat socialt utbyte ovärderligt. 

Stockholm var fint i morse kl 6:30 också. 

En annan bra sak jag fick med mig av resan var ett par nya Sketchers Flex Appeal Hollywood Hills skor!! Jag har sökt skor till jobbet länge eftersom mina nuvarande skor gett mig blåsor som värker tillåme om nätterna. Dessutom tycker jag arbetsskor e värda att investera i då man ska gå i dem 8,5h/dag. Tanken e också att detta ska underlätta möjligheten att kunna springa till å från jobbet, då jag har ett extra skor på plats på jobbet å inte behöver släpa med dem. Så jag är supernöjd!!

Perspektiv och riktning

Det har varit en så bra helg! På något sätt känner jag att jag fått precis vad jag behövde av den här Åbo-vistelsen. Åbo verkar ha en bra effekt på mig i små doser iaf. Däremot skulle jag nog inte kunna flytta tillbaka pga just bristen på bekanta här. Det är ju annat när man är studerande, man har liksom ett sammanhang, men det saknar jag här nu. Å till skillnad från Stockholm så händer det snäppet mindre här..

Jag har träffat så fina mänskor. M - som bjöd på husrum, gott sällskap och som det alltid går att drömma om nästa resa med. Hon inspirerade mig att se mer av världen, vilket kanske är vad jag ska i sommar. Vi får se. 

Idag var jag på en gudstjänst med temat om att höra Guds röst. Å nånstans i det här insåg jag att jag ju faktist inte behöver vara orolig för att jag kanske ges en ny riktning i mitt liv. Så många gånger har inte något jag trott var en motgång visat sig vara en lyckospark. Ta det här med terapiriktning t.ex. När vi skulle välja terapiriktning i studierna var KBT mitt sista val, men ändå blev jag satt i den skolningen. Jag var så besviken å kände att jag bestraffades när jag blev satt dit! Två år senare visade det sig att jag inte skulle ha fått mitt (nuvarande) drömjobb utan den meriten! 

Efter kyrkan for jag på kaffe till det nya Fazer cafeet i Åbo med A, en person som jag kan prata om allt, trots att vi inte setts på nästan två år. Det är så befriande att prata med en som jobbar i samma branch som en å förstår de frustrationer man har. Hon fick mig också att drömma vidare på min dröm om att cykla runt Åbo skärgård, vilket jag velat göra i 10år. Så det kändes bra!!

Slutligen avslutades dagen med Caspers 1års födelsedagsfest och jag blev bara så glad i själen av hans leende ögon och skratt. Å samtalen med kloka systra min och de goda tårtorna gjorde ju gott för själen också. Är det inte just i familjen som man upptäcker hur mycket det finns för att vara tacksam för? 

Sammantaget gav Åbo mig perspektiv å väckte liv i några drömmar som samlat damm. Nu ligger jag i min dubbelsäng i en snäppet lyxigare hytt å känner att livet är riktigt bra! Har dessutom paket från syster att öppna. Hur bra som helst! 

Miljöbyte

Jag vaknade efter en splittrad nattsömn i Åbo. Åbo kändes så tyst och lugnt i jämförelse mot Stockholm. 

Jag mötte upp med Malena och tillsammans strosade vi på stan tills vi blev hungriga. Brunch på Bistro Julienne stod nämligen på schemat! Kan verkligen rekommenderas!!! 

Nu ligger vi hemma å "jäser". Tror det blir en lugn kväll. 

Ett nattinlägg om en horribel natt ombord

Jahaa, klockan är 2:30 och jag har legat vaken på båten pga: 

1. En helsickes myki skakningar (börjar nästa tro det är ett isberg). 

2. Ett "glatt" gäng som sjunger schlagerlåtar i korridoren. 

3. Flera personer som knackar våldsamt på dörrar intill då de (antagligen) glömt hyttnyckeln nånstans.

4. Ett par som skriker åt varandra.

5. Någon ovan mig som dansar.

Trevligt det här med båt... 

Var det bättre förr?

Nu är det äntligen helg efter en rätt så tuff vecka både emotionellt å arbetsmässigt. Men nu försöker jag fokusera på det trevliga som att det är helg och jag får umgås med nära å kära som jag inte sett på länge! Syrran å co har jag inte sett sen september, Malena såg jag sist i julas och på söndag ska jag träffa två som jag inte sett sen min studietid i Åbo, dvs för 2år sen!!

Hur annorlunda såg inte livet ut för två år sen?! 

Jag hade t.ex. långt hår:

Jag levde i vår lilla tvåa i Åbo och umgicks med andra mänskor, bla Ruth: 

... å jag pendlade till Åland emellanåt för att hälsa på Viktor, då vi hade ett distansförhållande: 

Men om livet var bättre, lättare eller enklare när man var student det vet jag inte. Livet är ju vad det är. Åtminstone är det varierande. Å trots allt så har jag ju klarat alla motgångar hittills, så varför skulle det vara annorlunda den här gången? Jag må ha min emotionella å arbetsmässiga svacka ett tag men det kommer ju att bli ok en dag. 

Trevlig helg å kämpa på i era egna kamper, gott folk! 

Övertid

Kl är 21:00 och jag kom just hem från jobbet. 13h hemifrån i jobbets tecken. Har föreläst för ett gäng på 50pers, å det gick väl helt ok, även om de e lätt att hitta fel i den egna prestationen. Jag applåderar åt mig själv för att jag vågar sånt mer än åt själva prestationen i sig. 

Fick annars höra på jobbet idag att det finns folk som kämpar för att man ska kunna fixa en tjänst åt mig när vikariatet tar slut, så det ser ju int så mörkt ut som för nån dag sen. Allt är ändå långtifrån klart, men hoppet lever ju kvar! 

Nu blir det serier å mat, å imorgon blir det åbo! Kan behövas miljöombyte :) 

Jobbsafari eller riktig safari?

Nu när det börjat smälta att det kanske/troligtvis (?) inte blir någon fortsättning på jobbet efter att mitt vikariat tar slut har jag igen börjat fundera på mina framtidsmöjligheter. Jag vet visserligen att jag vill jobba vidare och växa i min karriär, men jag vet inte hur många fler somrar jag orkar mer med att arbeta fulltid utan nån som helst ledighet. 

Så jag tänkte så här: Kanske det är dags för mig att helt enkelt ta obetald tjänsteledighet aka vara arbetslös över sommarn? Kanske jag ska ligga vid vår pool istället å samla energi för hösten framom att ta slut på den? Kanske jag ska gå ut å resa den där resan jag alltid pratar om men aldrig gör? Kanske jag ska springa de där loppen jag aldrig hinner/orkar träna till när jobbet känns för stressigt? 

Så att gå på jobbsafari (där lediga tjänster sätts ut) eller riktig safari, det är frågan...  

Det är helt enkelt bara att fundera på vad jag vill. Å spara en hel del till det så jag har råd med alternativ.

Att tappa fotfästet

Igår när jag for till jobbet funderade jag på målsättningar. Jag gottade mig i att jag som tidigare nämnt nått de mål jag satt 2015: yrket, jobbet, tryggheten, lägenheten. Jag funderade på var jag är idag och kom fram till att här vill jag vara kvar en bra stund, här trivs jag.

Två timmar senare har jag ett samtal som  jag egentligen inte borde överraskas av, men som fick mig att helt tappa fotfästet. Summan av kardemumman blev att den del av tryggheten jag kallar jobb är långt ifrån säkrat, vilket jag inte borde förvånas av, jag har ju ett vikariat. Pga orsaker jag inte kan kontrollera med min egen insats ser framtiden plötsligt lika osäker ut som för ett halvt år sen. Å för mig är det ändå inte så mycket tryggheten i sig jag sörjer, utan de mänskor som kommit att bli en så stor del av min vardag. Har man inte familj å vänner nära blir umgänget med kollegorna en viktig social komponent i tillvaron. 

Men men, helt är inte hoppet ute ännu. Jag vägrar hamna i offerrollen å istället ser jag det här som en möjlighet för mig att se mig omkring om gräset är grönare på andra sidan. Kanske tanken är att det är nu jag ska på mitt äventyr i världen? Kanske jag nu kan söka ett jobb dit det inte är lika långt hemifrån? 

På kvällen gick jag ändå från en mörk arbetsdag med gråten i halsen till en helt underbar kväll med körsång. Jag kände direkt att det var så rätt, så himla kul!!! Det är omöjligt att känna sig olycklig när man sjunger gospel! 

Jag må vara ung och oerfaren, men jag har en envishet och förmåga att ta mig upp på nytt å på nytt när jag faller. Hur klyschigt det än låter, så vet jag att det här inte är slutet, det här är bara början. 

Att ta sig genom det jobbiga

Igår låg jag och läste mina inlägg från ett år tillbaka, från tiden när jag höll på med min gradu. Å jag har tydligen glömt bort hur jobbigt det var, för nu när jag läste igenom det fick jag sån ångest och blev så stressad på nytt så jag inte kunde somna. Verkar nog verkligen ha varit en traumatiserande upplevelse, hehe.. 

Det jag däremot gladdes åt, var när jag hittade det här skrivet:

5 saker som jag vill ska hända innan året tar slut

 - jag har blivit klar

- vi har köpt lägenhet å flyttat till stockholm

-  jag har fått mitt första psykologjobb

- jag trivs på jobbet och känner mig trygg i min psykologroll

- jag har hittat flera roliga intressen 

HALLÅ! ALLT HAR JU SLAGIT IN!!  

Vardagen är ju tyvärr inte alltid så fantastisk, trots den insikten å trots att drömmar uppnås. Att skriva långa utlåtanden å stirra i en skärm är inte alltid roligt. Jag är långt ifrån bekväm i alla sammanhang. Ibland känns det som att jag knappt hunnit andas ut före jag ska å jobba en dag igen. Å motivationen dagar som idag är extremt låg för att gå ut å träna när man kan vara inne i värmen å lata sig. 

Så även om livet inte alltid är så fantastiskt, så är det ju ändå det. För att drömmar uppfylls, även efter att vi går igenom det där riktigt jobbiga. Eller kanske för att vi gör det. För vi går ofta igenom det där jobbiga, stressiga, ångestfyllda, för att vi har en drivkraft, för att vi vill att det ska bli bättre i framtiden. Eller bara för att vi måst gå igenom det. 

Allt för ofta får vi höra att vi kan bli vad som helst, vilket ger en falsk bild av verkligheten. Borde vi inte istället säga att vi kan få allt som vi jobbar oss fram till (i bästa fall)? Å borde vi inte då se det där jobbiga som något nödvändigt, framom något vi ska gömma under mattan? 

Allt gott. 

Positiva punkter.

Goderkvällen alla läsare!! Tänkte dela med mig lite positiva punkter i en mörk tid. 

- Förra natten blev det 10h sömn. 

- Gav bort Viktors gamla TV till min kollega i utbyte mot en inflyttningsgåva/blombukett. Bra deal för oss!! Blir så glad av denna vackra skapelse och lugn i själen av att inte behöva se på gamla TV:n i hallen. 

- Jag var på en kort länk i vintersolen som kompenserades med Wallonbullar, dvs en form av kanelbullar med valnötter på. Blev först ledsen när de inte sålde Fastlagssemlor på söndagar men när jag sen såg de ljuva tingen var sorgen (nästan) bortblåst. 

- Jag väntar på ett efterlängtat bokpaket med 5 toppenböcker. Förhoppningsvis kommer det före fredag! :) 

- Jag är så glad att vara fri förkylningen och igång med träningen igen!! Känner att jag har så mycket mer energi än förr. 

- Jag har planerat å sett framemot ÅBO-resan nästa helg. Jag har också sett framemot (men är samtidigt lite pirrig å nervös inför) första körsångstillfället på tisdag. 

- En sak som jag känner mig ännu mer pirrig inför är att vi ska börja en ny patientutbildning på torsdag på jobbet som jag å en kollega ska leda. Det visade sig att det blir över 50pers som deltar så det blir skönt att fly landet dagen efter ifall det går totalt åt skogen. Föreläsa på rikssvenska, jaaa hööni. Det kan ju int vara värre än att föreläsa om risker med droger, alkohol å tobak det på finska för högstadieelever, vilket jag redan gjort...  

Ny vecka, nya möjligheter! Bara att göra sitt bästa och hoppas det går bra! :)

Det bästa är att gråta tillsammans

Vi var igår på "En man som heter Ove" på bio. Tanken var att köra bio å sen middag, men vi blev för mätta av våra snacks så vi for hem efteråt istället. Filmen började hur som helst lite trögt, precis som boken som jag påbörjat ggr flera. Men lite senare öppnades såväl skrattgroparna som tårkanalerna också ggr flera. 

Jag älskar filmer där man får följa med ett liv. Från vaggan till graven. Det är svårt att inte beröras när vi får följa livets upp å nergångar, de plötsliga positiva och negativa händelserna, den vilja och otroliga potential som det finns i varje människa. Å kanske mest, den otroliga potential det finns i kärlek och att visa kärlek åt sina medmänniskor. 

När filmen var slut hade inte mina tårar torkat ännu. Å när jag såg mig omkring var jag inte den enda som torkade mig under ögonen. Efteråt fantiserade jag om att bli den där grannen som fick en gammal man att återfå livsgnistan, å jag insåg att jag knappast var ensam där i biosalen med den fantasin heller. 

Det fina är att det är långt ifrån omöjligt. Vi behöver inte bli någon speciell för att visa omtanke, vi behöver bara se våra medmänniskor. Å se att vi är både den gamla, sura mannen och den glada, livliga grannen. Bara i olika livsskeden, bara med olika öden. 

Det vackra utanför

En sak som jag bara älskar med vår lägenhet är att den ligger sida vid sida med en skogsplätt. Det räcker med andra ord att titta ut genom våra små fönster (vilka jag också gillar skarpt) för att färdas in i ett vackert vinterlandskap. Mobilbilderna ger förstås inte utsikten rättvisa, men tro mig när jag säger att det är helt sagolikt i vintersolen!

Borde gå ut å njuta av solstrålarna, men ska vänta tills jag blir sugen på fastlagssemlor, för det lär bli ett besök till mitt favoritbageri idag ;) 

Värmeskillnader

Hej och huj, minus 16 i Stockholm. Känns faktist kallare. Borde kanske ha flyttat till Skåne istället då man ändå flyttade söderut? Dät har det varit kring 0 grader. 

För att få lite värme i kylan har jag vart på Hot Stone Massage ikväll. 300kr för en timme hos min favoritmassör. Han lovade mig en gratis 60min massage om jag rekryterar någon.. Så får väl börja marknadsföra lite mer flitigt ;) Wellness-elements heter stället, ifall ngn undrar!

Nu ska jag hem till min favoritperson och kock. Han har gjort en kryddstark chili med högrev. Så ikväll blir det bara mys hemma med mat å vin å soffan. Om det är något bra med kylan så är det att det är en bra ursäkt att stanna inne å mysa! 

 

Ha en trevlig helg! 

Kompromissa.

När jag är slut efter en dag på jobbe vill ju en del av mig bara lägg mig ner i soffan å se på tv-serier. Gärna med nåt gott dessutom. Å den sidan suger mig allt djupare ner i soffan om jag lägger mig ner, det blir en sån tillflyktsplats. 

Men sen finns ju den där andra sidan också, som liksom vet vad jag behöver, å säger att jag ska ta that lazy ass å gå på jumppa. För att jag mår bäst då. Å de här sidorna brukar då beroende av det allmänna måendet å energinivån sitta där å gräl en stund så jag nästan blir stressad å tappar den allmänna livsgnistan. 

För jag tycker int att man behöver träna mer än man vill, men samtidigt vet jag att den där viljan egentligen bara handlar om lite motstånd, som så fort jag är ut genom dörren är så gott som bortblåst.

Så jag kompromissar. En 30min träningspass i utbyte mot en kväll då jag får känn mig både lugn i kropp och sinne. Å någon liten belöning som en god natts sömn. 

Å det är så bra. För nu ligger jag som bäst i soffan å väntar på mitt bad! Å int sämber än att jag fick till ett riktigt bra HIIT pass på gymmet strax före. På 30min! 

Så på under en timme hann jag: 

- byta om till träningskläder

- pack väskan

- spring till gymmet

- träna jäääni ;)

- spring hem 

- sätt på ett varmt bad.

Det handlar inte alltid om svart eller vitt. Träning eller soffan. Ibland handlar det långsiktigt goda ol den där balansen. Å det bästa av två världar. Soffan å träningen.

Next up: Badet!

I ett herrelöst skepp

Btw. Måste bara dela av mig av min dröm från förra natten. Drömmer ju ändå rätt sällan en hel "berättelse". 

Jag kommer inte ihåg allt men det jag kommer ihåg var att jag och två av mina kollegor satt i en bil. Vi hade druckit alkohol och hade därav min syster som chaufför. Tyvärr lämnade hon oss strax innan vi kom till vår slutstation så bilen körde på utan chaufför, men vi var inte oroliga, vi var ju nästan framme (var vet jag inte). 

Dessvärre blev vi stoppade av en kvinnlig polis strax innan. Hon ville ta blåstest, men eftersom ingen av oss tre i baksätet styrde bilen eller var nyktra gick det ju inte så bra. Att bilen saknade chaufför var däremot inget problem. Min ena kollega tyckte jag skulle ta blåstestet eftersom jag druckit minst, trots att jag inte kört bilen. Jag kände mig för osäker för att chansa, så vi for för att söka min syster. Hon bodde i en stockstuga i skogen som vi fick söka ett bra tag. När vi väl kom fram till stugan gjorde hon blåstestet och allt gick bra. trots detta kom en räkning på 80e som jag grämde mig över och uttjöt att jag var "fattig student." Så hela drömmen slutade med att jag fick studierabatt på boten. Det tyckte jag var ett ganska bra slut, å schysst av polisen i drömmen fast jag ju ljög om att vara studerande :) 

Berättade sen om på jobbet senare eftersom några arbetskollegor var med i drömmen. Tolkningen jag fick var att drömmen symboliserar känslan av att sitta i ett herrelöst skepp. Å det är ju kanske viss sanning i det. Jag har ju ingen aning om vad framtiden blir med mitt arbete och om jag får fortsätta å så. Å jag vet inte heller vem som bestämmer över det och när jag får nån klarhet. Men trots osäkerheten har jag ju många saker att falla tillbaka på om jag skulle bli stoppad strax före mål. Jag har alltid min trygga stuga, symboliserande för mitt trygga hem. Jag har min familj, som ställer upp å kör om jag inte alltid själv kan det, även om de tidvis är långt borta (uti skogen). Å jag har alltid min b-plan att studera vidare eller byta riktning, eller hitta på en alternativ väg ifall  det riktigt skulle bli jobbigt. Så rädd har jag aldrig behövt  vara i mitt herrelösa skepp, även när mycket verkar osäkert. 

Välja bort och välja till.

Förra årets motto handlade om enkelhet, varför jag också kom att skala bort en hel del ur mitt liv. Saker som kändes onödiga, överflödiga och stressframkallande. 

Men i och med att jag slutade studera, bytte vardagligt umgänge, intressen och ort kom jag också att skala av mig en hel del av mig själv. Å i processen förlorade jag fotfästet en liten stund eftersom de där mer eller mindre onödiga sakerna hade kommit att bli en del av hur jag definierade mig själv. 

Så jag antar att om det ska vara nån nytta med enkelhet måste den där tomheten som uppstår efter en sådan själslig detox på något sätt fyllas med något som ger näring och energi också. 

Senaste sommaren och hösten har  inte varit en tid att komma till mycket klarhet i frågorna. Jag har haft fullt upp att klara arbetet, vardagen, flytten mm. Men nu är jag här. I en stund då livet verkligen bara är till för att levas. Å jag har den fina förmånen att leva den, å forma den som jag vill. 

Så just nu frågar jag inte längre: vad ska bort? Istället frågar jag: vad ska till?

Jag försöker med alla tekniker jag känner till se över mina prioriteringar och svart på vitt få mer av det jag vill ha i mitt liv. Jag insåg att det här är en ständigt levande process, men inte desto mindre en process där jag varje dag kan välja att styra mina val enligt vad jag vill ha mer av! 

Såsom: En lång och lugn frukost. En mjukstart på dagen. Att göra en sak i taget. En förkortad arbetsdag. En bokad massage. Ett träningspass. Mycket tid för vila och avslappning. 

Några av de saker jag gav mig själv idag. Helt i enlighet med vad jag vill ha mera av. Vad vill du ha mer av i ditt liv?

Ett hem tar vid

Idag kände jag att det fanns massor att skriva om, trots att inget konkret hänt. Ni vet när saker händer mer på insidan än på utsidan? Då vill jag skriva. 

Men jag ska hålla tillbaka denna impuls denna gång och skriva om utsidan. Om något konkret som ändrats nämligen: vi köpte igår den resterande inredningen till lägenheten! Så trots att allt jag har är suddiga telefonbilder tänker jag bjuda på några bilder från köket/vardagsrummet.

Så igår då vi fick skjuts av Vs arbetskompis for vi å hämtade en mysmatta och soffbord. Jag hade inte tidigare hittat någon matta som var precis i min smak, men plötsligt händer det! Å dessutom var den på rea, så win-win! 

Vi har inte ännu tapetserat om vardagsrummet och känner jag oss rätt kommer det att dröja..länge. Men vi har köpt en 55tums tv och en ny tv-bänk och så har vi flyttat vår bokhylla till vardagsrummet. Så tapeten stör mig inte så mycket längre :) 

I hallen har vi hängt en spegel och så fick vi lite förvaringsuttrymme under min trogna Audrey Hepburn tavla som fått flytta runt en hel del...

Å i köket har vi inte gjort desto mer än köpt en köksmatra, haha.. 

Så utan desto mer insikter än själva insynen i lägenheter så önskar jag er en bra dag!! :) 

61 länkar.

Förra året berättar Sports Tracker att jag sprungit 338 km på 61 länkar. 5,5km/länk. Men då har jag inte trackat alla pass på löpbandet eller utan i-phone, till mitt försvar.

För det är inte speciellt många löppass om man tänker att året har 52 veckor. Lite på en länk i veckan skulle resultera i samma antal. Statistiken talar om ett löparintresse som successivt växt mot julimånad, sedan dalat sakta med sjunkande grader. 

Jag har fått konstatera att löptempo är inget som är konstant installerat utan någon som i mångt och mycket bygger på träning. Att jag en gång kunnat springa lätt och utan ansträngning i tempot 10km/h betyder inte att jag kan det 4-5år senare. Tragiskt nog. 

Jag tränade mest löpning på sommarn å då jag följde ett 6v program via Röhnish. Det gjorde mig gott! Under en period höll jag mer på med simning, styrketräning å cykling i drömmar om triathlon. Men sen kom verkligheten emot, som man säger. 

Just nu är jag i någon uppbyggnadsfas till något jag inte riktigt definerat, varför jag känner mig något identitetsförvirrad. Ska jag satsa på löpning eller styrka eller bara lalla på utan mål å mening som det senaste halvåret? Å i förvirringen stället jag frågor till mig själv om man (jag) alltid måste ha mål med sin träning och om man (jag) kan bara ha träningen som något trevligt där vid sidan om livet? Eller om det måste vara något mer för att man (jag) ska upprätthålla motivationen på lång sikt? 

Jag har sökt svaren bl.a. i poddar med personer som är nånstans mellan elit och motionär och jag blir både lite upplyft och lite matt. Å ena sidan talas det om den prestationsfria träningen som något som bör uppmuntras, å andra sidan så bör man sätta höga, konkreta mål och skaffa en PT. 

Så här långt har jag hur som helst kommit i mina tankar: Jag behöver bara färdas i små steg mot mina inte alltför seriösa drömmar, som att delta i något lopp och att känna mig stark igen. Å den världen behöver ju inte vara en kontrast mot önskan om att slippa prestationskraven.

BTW. Kom på ett halvt löjligt mål med löpningen till våren. Återkommer senare om detta. 

Kanelbullar och vinterpromenader

Jag mötte upp med Johi i Gamla Stan idag för vårt traditionella lördagståssas på stan. Fastän vi bott här i närmare ett halvår har vi liksom inte tröttnat. Stockholm är alltid lika promenadvänligt och cafebesöksinbjudande! 

Så vi började med Fabriques kardemumma-kanelbullar, som jag förövrigt fantiserat om hela veckan. Trots två bullar förra helgen... Det har helt enkelt blivit lite av ett beroende. Men jag håller ju mig till helgerna så allt för allvarligt är det ju int. Å dessutom, värre saker kan man vara beroende av. Så tills jag börjar gömma bort Fabrique-påsarna och låser in mig i en skrubb med en kanelbulle så är det väl int allt för allvarligt? 

Annat då. Vi gick massor. Gamla Stan- Södermalm- Djurgården- City. Resulterade i 13km. Å soppa vid Blåa Porten. Fick naturligtvis tanka en varm choklad lite senare, på Vetekatten. 

Så bra saldo med 3 favoritcafeer och många kilometer. Nu är jag hemma igen och ska avnjuta objektet för mitt andra beroende: Liches. Å bara ta det lugnt, ni vet :) 

Musikfilmer

Alltså! Musik(al)filmer!!! Såg just klart "Sånger från Manhattan" och kan än en gång konstater att musikfilmer (åtm de jag sett) är helt min kopp kaffi.

Låtarna fastnar på huvet och trots att själva handlingen sällan är så där speciellt unikt eller bra, så gör musiken något magiskt av filmen. Det är precis som det sades i filmen: "Musiken gör pärlor av triviala händelser".

Så om nån blev taggad att se filmer med mycket OCH bra musik kan jag rekommendera dessa:

1. ONCE. Den här musiken har följt mig i flera år och jag har även soundtracket på  skiva. Filmen om den irländska (?) dammsugarreparatören som sjunger på gatorna efter att ha blivit lämnad av sin flickvän, träffar en tjeckisk immigrant som tillsammans sen börjar göra musik ihop.. Falling slowly är bara en av de fina låtarna i filmen.

Bild lånad från http://www.moviemail.com/

2. Across the Universe. Musikalfilm som utgår från the Beatles låtar, men i modern touch. Rörig film, men fint filmat och bundet ihop av låtarna som ju är vad som egentligen berättar historien. Älskar låten "I want to Hold Your Hand". 

Bild 2 lånad från: https://mubi.com/films/across-the-universe

Andra bra musikfilmer är Pianisten, The boat that Rocked, Sweeney Todd, Les Miserables, Mamma Mia, Såsom i Himmelen och Coyote Ugly. 

En musikalfilm som jag däremot inte rekommenderar är West Side Story. Såg den med Johi när vi studerade och den är så fruktansvärt dålig, så obeskrivligt dålig så den nästan e sevärd!!

I woke up like this

Gokväll alla! 

Igår var jag mina ursäkter till trots på gympapass. Men hemska. Jag var då int i skick! Gick bra första fem minuterna men sen sa kroppen bara stopp. Kändes som att jag int hade nån kondis, men vet ju att det var förkylningen som var största boven. Nåjaa, jag tog mig igenom passet med lite anpassade övningar å så sprang jag hem. 

Väl hemma ramla jag ner i soffan med ytterkläder på å allt. Kom till duschen först efter en halvtimme-timme. Fräscht, ja vet, men energin var totalt slut. Å efter duschen däcka jag inom 10min.. 

Bra så där annars om inte det var för den lilla detaljen att jag somnade med vått hår. Så när jag vaknade såg jag ut såhär:

Kan intyga er om att det ser ännu 

värre ut i verkligheten. Kunde ju int så mycket åt det så fick sätta håret i en knut å dra till jobbet. 

Nu e de ändå helg å ingen bryr sig om hur man ser ut ändå. Å ikväll blir det bara vila. Känns faktist hälsosammast så! Ha de gott! :)  

Om man sku våg sig ut...

... å träna! Förkylningen har gett sig men de e ju så fruktansvärt kallt ut så någon länk i minus 11 far jag int, det känns faktist mycket kallare än så. Men va ska ja nu klaga då det är minus 26 i Larsmo.. Men på gym skulle jag vilja. 

Tyvärr e jag så ur form så jag vet inte om jag vågar gå å styrketräna. Ja vet, totalt onödigt, men största problemet är int egentligen den fysiska formen utan att jag inte har något program å int har vågat gå runt i det nya gymmet å se vad allt de har för redskap.. Så att bara strosa runt å snoka utan mål å riktning känns närmast pinsamt... Känner mig helt enkelt inte redo. Får gå dit en morgon tidigt istället då ingen e där å bekanta mig. 

Så vad har jag för alternativ? Att gå på konditionsmaskinerna tycker jag e allt för tråkigt, e int alls motiverad för nå tröga cyklar eller löpband. Så då sku det vara de ledda passen, som ju e alla fullbokade pga alla nyårslöften å drömmar om beachformen 2016. So what you gonna do?? 

Nååh,  finns ju alltid soffan ;) 

Hälsningar: Ursäkternas drottning. 

I hemtrakten

Jag har saknat solen å att röra på mig sen jag blev förkyld. Idag blev det en 5km promenad med V i hemtrakterna. Långbro Park runt, närmare sagt. 

Sol å minus 11grader gjorde att många sökte sig ut i pulkkabacken. Det har tydligen funnits ett mentalsjukhus just här framtill 1984. Sen finns ju ett värdshus här, som lär ha väldans god mat. 

I övrigt har jag fortsatt i slapphetens tecken. Sett bl.a. filmerna Ten things I hate about you, Uptown Girl, the Martian och Turist. Sen serier på det... Så jag börjar vara lite uttråkad, skulle vara roligare å vara ledig om man var frisk! 

Mind full or mindful?

Trettondagsledighet, tjohopp :D Det skulle dock ha varit så mycket trevligare om jag inte skulle behöva genomlida den här arma förkylningen. Har varit så otroligt seg på jobbet men tycker iaf att det är roligt att umgås med kollegorna igen!

Idag har jag funderat på att det här med att raderna fb, instagram å pinterest apparna var ju en mycket bra ide! Iaf framtill dag 5, haha! Jag har iåfs vart in  via datorn, men det är en helt annan medvetenhet kring mitt bruk än tidigare. 

För det är just medvetenhet eller bristen på medvetenhet som det handlar om. Går jag på autopiloten å bara läser nyhetsflödet på fb för att fylla ett tomrum, döda tid eller underhålla mig ELLER gör jag ett medvetet val att kolla snabbt om något väsentligt hänt? 

Det jag kommit fram till när jag valt det mer medvetna sättet är att det sällan händer något väsentligt och att jag helre väljer att vara närvarande i en ibland tråkig å ibland jobbig vardag än att försvinna/fly i en omedveten underhållningszoon. Sådär mestadels iaf, ibland e de ju kul att försvinna i en bok eller film t.ex., men då vill jag ha valt det medvetet. 

Så. Mindre autopilot å mer medvetenhet är vad jag hittills upplevt av förändringen. Eller med andra ord: mer kvalitet än kvantitet med min sociala medier användning!!

Min första semester

Vet ni, idag när jag kolla mina anställningsuppgifter på datorn på jobbet har 20 semesterdagar tjingat in! :D Rätt som det var börja jag ju snålas en semesterresa! Har ju funderat på en längre resa om jag blir arbetslös å så, men nog räcker de där 20 dagarna ganska bra till å.

Sen e frågan: när? På påsken sku man ju få förlängd ledighet, men vill man ha ordentligt med sol å värme behöver man ju res lite längre bort... Mina favoritresor, till Turkiet 2010 och till Grekland 2015, har båda varit i maj då det varit relativt låg säsong men perfekt väder!! Så who knows, kanske blir de stranden i maj igen :D

Ipren å igång igen

Vaknade inte av väckarklockan i morse utan av slemmig förstockning i halsen och sån hemsk värk i högra käken så jag fick huvudvärk. Googlade lite och det verkar som bihåleinflammation kan orsaka liknande. Ingen panik men helt klart otrevligt, gick å lade mig igen å bävade för arbetsdagen. Nåväl, dit for jag ändå till kl 8 med en ipren i magen. Å det gick riktigt bra! Verkar vara sån där förkylning som främst gör sig påmint på morgonen.

Nu e jag på väg hem redan, ska ta å krypa ner i soffan ännu en kväll. Vet inte hur länge det är tillåtet med soffan men jag tänker att sålänge som jag skulle snora ner golvet i gymmet om jag går dit så har jag nog inget att göra där. Plus att min puls fortfarande hoppar allt för högt så fort jag anstränger mig, å man ska vara rädd om hjärtat! 

Med feel good som livsstil.

Jag har ju skrivit tidigare om hur mycket jag tycker om att bada badkar, å jag måste säga att jag fortfarande överraskar mig själv hur ofta jag vill bada. För att inte slösa för mycket vatten satsar jag på två gånger i veckan, men nu när jag är småsjuk får det gärna bli lite oftare. Jag brukar också bada mer i perioder när jag känner mig stressad för att det lugnar mig. Å om jag nånsin tänker att jag "borde" träna, men det tar emot väljer jag ibland att bada badkar.. Ingen motion,  men tjänar ju syftet att få en att må bättre, på lång sikt. Tror personligen det är bättre ibland att ta ett bad än att ta ett träningspass, speciellt om man vill ha motivation å glädje med att träna på lång sikt. 

Men tillbaka till badet. I mitt badvatten blandar jag en bit av LUSH:s handgjorda badsalter. De är miljövänliga å doftar så gott! En bit räcker säkert 20ggr, så dyrt är det inte heller. Å så ser de ju ganska cool ut. 

Något som är väldigt viktigt för mig är att göra badstunden lite extra avkopplande för alla sinnen. Förutom badvattnet tänder jag ljus och sätter på musik eller en podd. 

Idag när jag låg i badet lyssnade jag på Maratonpoddens avsnitt med Paolo Roberto. Alltså ååh, så jag tycker om hans inställning till träning, kost å livet. Han är en livsnjutare (som jag) som förstått att man inte behöver välja bort allt det goda eller gå på en diet bara för att man vill vara hälsosam eller vältränad. Man kan vara både ock :) En annan sak han poängtar så klokt är hur mänskor tenderar söka hälsan å träningsmotivationen utanför sig själv, t.ex. med en PT eller ett träningsprogram istället för att gå in till sig själv å söka svaren och jobba själv. Något jag själv känner att jag blivit bättre på den senaste tiden. Lyssna på avsnittet å se vad ni får ut av det!!

På tal om att lyssna, jag har anmält mig till en kör här i Stockholm! Inget allvarligt, bara körsång varannan vecka under vintern å våren. Det var lite av en impulsiv grej, för när jag läste om kören så kändes det bara så rätt! Har tänkt på att joina en kör länge eftersom jag under 3år sjöng i musikinstitutets kör i åldern 16-19. Det finns få aktiviteter som ger en sån feelgood-känsla som kör, så jag hoppas den här kören fungerar på samma sätt :) 

Nu ska jag samla de sista krafterna inför vårterminen, men ser faktist lite framemot att få komma igång på jobbet igen! :) 

Söndagsvila

God söndagsmorgon! Här har jag för första gången sen nyårsledigheten började vaknat i tid, vilket torde vara ett tecken på att jag nu är hyffsat utvilad! Däremot så sitter förkylningen i så den enda form av rörelse jag vågat mig ut på i över 2v är promenader, städning och shopping. Men inte är det ju helt fy skam det heller och jag tänker att det är lika bra att vila bort förkylningen nu för när vardagen kickar igång igen så lär det inte finnas tid för förkylningar.

Eftersom det är söndag å V låg å sov till 11 började jag dagen med närmare 1l ingefärste kryddat med citron, cayenne, kanel och gurkmeja. Därefter åt vi lunch/brunch vid 11 bestående av svamp, äggröra och rågbröd med avocado. Har hittat ett bröd här i Sverige av Fazer som smakar nästan som Reissumies (men förstås lite sötare), så nu kanske vi klarar oss åtm tills jag far till Åbo om 2.5veckor.

Idag är jag lite tudelad över huruvida jag ska slappa ännu en dag eller gå nånstans. En liten promenad så länge det är ljust kan jag iaf sträcka mig till. 

Ha en bra dag!! :) 

Julrea å allmän trötthet

Jaaa, idag har jag varit på lite julrea eller vad man ska kalla det. Kom hem med lite ett å annat, bla tränings- å löpkläder för superlite guldpengar från XXL-sports. Vaför heter det annars XXL? Kan ju lätt misstolkas som att alla deras kläder skulle vara i den storleken.. Där klev annars en äldre herreman in i provhytten när jag var utan byxor. Saker som händer i rea-brådskan, antar jag. 

Jag var även modig nog att kliva in IKEA å värsta rusningen där på länge. Kom hem med nya stekpannor å kastruller å badrumsmattor å det här jumbostora kuddfodralet jag ligger på. 

På eftermiddan tänkte V å jag dra å köpa nåt riktigt lyxigt till Liljeholmstorgers super-ICA, som har en riktigt bra köttdisk. Sist å slutligen kom vi ändå bara hem med färska champinjoner, jordärtskockor å sötpotatis... Vi tänkte således att vi går ut å äter istället då vi varit så mycket hemma, men jag blev så trött så jag gjorde istället jordärtskocksoppa med parmesanchips å kräftstjärtar. Riktigt gott!!

Nu blir det lugn hemmakväll å om det går som de senaste tre kvällarna så somnar jag strax efter nio å sover 12h... Inget dåligt nyårslov det här inte :D 

Ett försök

Jag har inga nyårslöften i år. Jag kommer inte delta i 100 dagar utan socker, jag kommer inte bli vegan, jag kommer inte ha en vit månad och jag kommer inte försöka mer än vanligt att ta hand om min hälsa. Allt sånt går under kategorin balans i vardagen som jag håller även när det går i överdrift med något ibland, för även överdrifter kan vara del av balansen. 

Men en sak gjorde jag igår. Å det var att radera fb, instagram och pinterest apparna från telefonen. Den enda sociala medien jag nu kommunicerar via är bloggvärlden.

För hur länge vet jag inte. Kanske en vecka. En månad. Eller ett år? Jag har ingen plan. Det är kanske mer ett test. Ett test i hur det känns att vara utanför och på så vis mer innanför vad jag själv vill ha utav livet. För jag tror vi påverkas av alla ideal vi ser i sociala medier. Av allt som andras liv ser ut att innefatta. Å om inte det så påverkas vi av tiden vi lägger på att scrolla framom att vara närvarande i nuet.  

Jag är rädd för att förlora alla mina värdefulla timmar av liv meningslöst scrollande genom ett ständigt flöde av mer eller mindre relevant info. Helre tillåme framom en tv. Eller läsande bloggar jag verkligen vill läsa. Vem vet, jag kanske inte alls minskar min skärmtid genom att radera dessa. Men jag vill försöka. För mitt liv är för värdefullt för att inte uppleva. Inte bakom en kameralins, inte bakom en text som bara berättar den underhållande delen av upplevelsen, utan här och nu. Å det här är ett litet steg i riktning mot att återta kontrollen. 

Helre choklad å tidningar än fb, instagram å pinterest. Utan tvekan.