Löp å lev

Jag hade bestämt mig för att springa årets första "långlänk" idag, men som det tog emot före jag kom mig ut. Än en gång kom jag till insikten att så länge jag säger att jag MÅSTE något så blir det jobbigt, tungt och tråkigt, men så fort jag kommer fram till att jag VILL så blir upplevelsen en helt annan. Så även denna gång.

 Resultatet blev den kanske skönaste länken i år trots att det regnade, blåste och var allmänt grått. För det var ju samtidigt grönt, härligt och uppfriskande. Å inte någonstans på vägen ångrade jag mig eller tyckte det var jobbigt. Jag tänker att det är som med löpningen som med livet: det handlar om att leva ett liv, inte vinna ett krig. 

Löpningen (å livet) ska vara lustfyllt och givande, om än utmanande. Vi kanske inte lyckas med allt precis som vi föreställt oss (min tid idag var inte helt fantastisk), men så länge vi fortsätter sätta en fot framom den andra så kommer vi att utvecklas. 

Så mycket om dagens löpfilosofi. Jag har annars avundats mänskor som varit på helsinki city run i helg. Den "avundsjukan" har gett mig insikten att det kanske är dags att jag prövar på något lopp till i år. 

Vilodag

Igår frågade flera vad jag skulle göra i helg. Hade inget svar. Med resultatet i hand finns det bara ett korrekt svar att ge: vilodag!

Har tagit det riktigt lugnt, powernappat å läst lite i böckerna till greklandsresan jag köpt på loppis, lagat mat å bara varit. Å jag känner hur kroppen å knoppen tackar. Ibland kan jag ha dåligt samvete för att "jag bara vilar". Sen tänker jag till lite å förstår ändå att ibland kan det mest produktiva och effektiva vi kan göra är vila. Det tror jag Tomas Sjödin håller med om, som skrivit denna lilla bok. 

Jag håller med om varje ord när han skriver följande: 

"Jag skriver om att ansvar om sitt liv genom att vara rädd om sin vila. Jag tillhör dem som har mycket att göra och som trivs med det. Jag trivs i obalansen, där det rör sig och händer något, men jag har också börjat ana att det händer minst lika mycket när jag inget gör."

After-eight brownies på kidney bönor

Vi håller på att tömma vår frys så det skulle gå att "defrosta" den i något skede, vilket varit en plan i ca 1år. Eftersom jag hatar att slänga bort mat, har jag dock tendens att fylla frysen på nytt med grejer som helt enkelt kan ätas i senare skede... 

För några veckor sedan kokade jag och frös ner en hel förpackning med torra kidneybönor för att ha till t.ex. texmexgrytor och liknande. Tyvärr så gör man inte såna grytor allt för ofta, varför jag förra veckan gjorde vegan-hamburgare på bönorna som blev riktigt goda. 

Men, fortfarande fanns 4påsar bönor kvar!! Idag gjorde jag slag i saken och använde 2/4påsar bönor till detta recept. 

Glutenfria bön-brownies med ett härligt täcke av after-eight choklad (för att det inte ska bli allt för nyttigt). 

Å jag är överraskad att det blev så gott med tanke på att jag själv mixade ihop receptet å det jag ville ha i det.

Ingredienserna:

Metod:

Sätt ugn på 180grader. Mixa bönorna och blanda successivt i resten, förutom chokladen. Smaka av så du får rätt mängd sälta och söthet, jag rörde i lucuma också för sötheten. Bred över blandningen på en bakplåtstäckt ugnsform. Placera över valfri mängd after-eight plattor och grädda 10min. Ta ut och "dra ut" chokladen över hela brownien med en slickepott. Sätt tillbaks i ugn ca 10min. Ät!!

Tänk att nåt så (relativt) nyttigt kan vara så gott :) 

Frreeeedag igen!

Hur kan en vecka ha gått igen?! En riktigt lyckad fredag ändå med 1.5h massage, ett tufft löppass, kaffe på svarta katten medan regnet öste ner och en after-work middag med min fina kollega, sen fick vi förstärkning av Elin. Trötta efter den aktiva dagen blev de hemgång lite efter elva, så skönt att bara släng sig på soffan efter denna dag!! :) 

5 ÅR med bloggen hidinsideout!!

MIN BLOGG HAR FYLLT 5 åR!!!!

Ok, jag erkänner. Jag missade min bloggs 5årsdag. Det var i april. Men oavsett så är jag väldigt stolt över min blogg. För att den överlevt alla dessa år. För att den håller alla minnen. Alla upp å nergångar. Glanstiderna. Besvikelserna.

Jag ångrar inte ett enda inlägg. Oavsett stavfel, brister, dumheter eller idetorka. Bloggen speglar en del av mig, å tar man en del av mig så får man det jag är; det fina å det skitiga, det tråkiga och det lyckliga, det dumma å det livskloka... 

Jag har aldrig haft så höga ambitioner med min blogg. Dess värde är inte grundat på antalet läsare. Dess innehåll är inte format efter någon annans önskemål. Dess största mening är och har alltid vara att existera för att den ger mig en känsla av sammanhang. En känsla av att någon lyssnar till mina ord, oavsett vilka dom är. För jag tror att jag, precis som varje människa, har något att berätta. Å genom bloggskrivandet lär jag mig allt mer vad detta något är. 

Det fanns en tid då jag kunde känna sorg över att jag en gång i tiden hade fler läsare. Det fanns en tid då jag hoppades på fler kommentarer. Men i nuläget känner jag mest tacksamhet för tystnaden överlag, för att jag genom dessa år bara fått några få men mycket trevliga kommentarer från personer som jag känner mig bekväm att skriva för. Med trevliga läsare får man till en blogg som jag känner mig trygg i att skriva i. Jag är kanske naiv, men jag vågar tro att det jag skriver här inte kommer användas emot mig. 

Så tack till er alla snälla läsare som bara kollar in ibland eller som följt mig en längre tid!! Tack! 

(Bild från 4år sen)

Ps. Om ni vill se hur livet mitt såg ut för 5år sen å vilka banor jag tänkte då hänvisas till 2010års inläggen. 

Deltid.

Skönt med en ledig dag mitt i veckan! Börjar nästan fundera på att göra om jobbveckan så jag skulle ha en helt ledig dag.. å andra sidan är det skönt med kortare dagar! 

Jag var först skeptisk till 80% jobbvecka. Jag sörjde "den förlorade lönen", å det kändes som att jag gick miste om något. Men nu har jag kommit på helt andra tankar. Jag tror tvärtom att deltidsjobb är lösningen på mycket av dagens arbetslöshetsproblem och utbrändhet!

Om vi delade på tjänsterna, så att t.ex. tre personer som jobbar 66% delar på två tjänster, så skulle färre gå arbetslösa. Om vi delade på tjänster, skulle arbetsbördan på den enskilda individen minska å därmed skulle sannolikt färre bli utbrända. Om vi delade på tjänster, skulle individens lön bli lägre, men fritiden och friheten större, vilket möjliggjorde mer tid för varandra. Mer tid för vila och återhämtning. Mer tid för barn, för parrelation, för hemmet. Mer tid för träning och rekreation.

Det verkar finnas någon bild av att man inte klarar sig på 2/3 eller hälften av sin lön. Jag tror tvärtom att det ökade behovet av pengar och konsumtion är en reaktion på att för många jobbar mer än de mår bra av. När vi jobbar mer än vi mår bra av behöver vi döva våra verkliga behov, såsom mänsklig närhet, vila och andlighet. De mest effektiva sätten att döva dessa behov är genom mat, tobak, alkohol, shopping, droger och olika former av underhållning. Eller paradoxalt, mer arbete.

Ju mer tid vi får för att stanna upp, lyssna inåt och förverkliga oss själva, desto mindre bedövningsmedel behöver vi. För vissa lyckliga fungerar jobbet som den här vilan. Personer som inte upplever sig fast i ekorrhjulet, personer med inre och yttre friheter. För resten tror jag deltid är det som skulle kunna ge denna yttre och inre frihet. Mer EGENTID. Tänk på saken. Kan vi inte göra deltid till ett vettigt alternativ för fler? 

Ps. Jag kan inget om politik. Å mina åsikter kanske anses förenklade och populistiska. Men jag tror på att det finns en gnutta sanning i dem ändå. 

Efter regn...

...kommer solsken!! Några av de saker jag har att se framemot om 10dgr:

Corfus stränder:

photo: sandovillas.com

Vårt lyxhotell:

photo: www.kontokalibay.com

photo: luxuryholiday.com

Smoothies vid polen:

photo: blog2.latitude10resort.com

Å mest av allt: Kvalitetstid med älskling!