varför löpmattor är livsfarliga.

Om livet är dig kärt, gör icke som jag igår:
- sätt på dig ett par strumpor och ställ dig på löpmattan
- ta 10kg i hantlar i dina händer
- spring  med farten 12km/h
- bestäm dig för att vila genom att bredda på benen, hoppandes med hantlarna fortfarande i händerna utan att stöda dig i något
- löpmattan är fortfarande i gång
- tappa balansen av hoppet och flyg mot betongväggen bakom dig
- tappa hantlarna av stöten
- lämna liggandes på löpmattan samtidigt som den fortfarande rullar på med 12km/h
- känna dig fruktansvärt idiotisk samtidigt som huden från armar och knän gnuggas mot väggen och löpmattan med den korta tanken om du kommer någon gång upp eller om ditt hår kommer slungas in i maskinen och du därmed dör en plågsam död.
- glömma bort var nödstopp knappen är i panik
- mirakulöst komma upp, gråta, kyla ner kroppen i en våt handduk.

Jag överlevde och har lärt mig en läxa.

presentera, inte prestera

När jag nu i stort sett kommit över besvikelsen efter den misslyckade halvmaran känns livet mycket bättre. Löpningen känns roligare, vardagen känns lugnare och överlag har jag sänkt kraven på min löpning. Jag vill ha rolig löpning, inte organiserad. Löpning som förr, löpning som när det lyckades. 

Förutom löpningen har jag de senaste dagarna också testat på skogsvandring och bärplockning. Det är märkligt hur man med åldern börjar allt mer uppskatta det naturen ger.. Väntar ivrigt på hjortron och svamp! Väntar också på skolstart och höst.

En sak som jag funnit och som direkt nådde mitt hjärta och magknapp är lindahls delikatessyoghurt i smakerna jordgubb och vanilj. Seriöst, hur kan yoghurt smaka så häääär gott???!- var första tanken när jag smakade en sked. Beror troligtvis på de extra 4 % fett, men vem bryr sig. Gottgottigottgott!

 

söka

Det handlar alltid om att söka sig själv på nytt och på nytt, det här livet. Så känns det för mig ganska ofta. Jag vet ju att jag är samma människa som igår idag och som för en vecka sedan, men samtidigt är jag inte det. Inte är det ju heller konstigt, att vi förändras, om man tänker på alla människor vi möter, alla upplevelser vi upplever, alla celler som dör, alla nya nervceller som kopplas...

 Å idag som allt går så snabbt framåt, informationsströmmen som vandrar, rusar, plöjer ohejdat utan att be om ursäkt de som den trampar på, har omkull, pressar fram. Resultatet blir att vi går i väggar, känner oss rotlösa, identitetslösa, förvirrade, otillräckliga. Aldrig tillräckligt, aldrig nog. Aldrig fullständiga, aldrig framme.

Idag söker jag mer än tidigare, när ett projekt är avslutat. Vill börja ett nytt, det ger mig trygghet. Religioner ger inte längre folk trygghet, inte ursprunget, inte politiken, inte freden, inte historian,. Kanske någon får trygghet i den, men sen kommer vetenskapen och säger att det är bullshit. Så vi tror på vetenskapen, informationsflödet, bara för att inse att också det var fel. Hopplöst, kan man tycka. 

Så vad ska man? Bli filosof, utan att bli alkoholist eller begå självmord. Läs böcker, utan att lämna verkligheten. Tro på dig själv, utan att bli narcissist. Sök dig själv, utan att bli ångestfylld. 

Söka söka söka. Vägen är målet. 

så länge.

Besvikelsen från ett misslyckat lopp håller på att ge vika. Ibland vill det bara inte. Ett hopkok av fysiska och psykiska orsaker ligger bakom. Är det inte alltid så med allting? Försöker så gott som jag kan förtränga att det inte känns så surt som det gör, men det gör det. Har alltid haft svårt att misslyckas, antar jag. För även om folk säger att det viktiga är ju att man kom i mål så är det ju inte så det känns. När någon frågar hur det gick kan jag inte dölja min besvikelse. Helst vill jag inte prata om det. Men att skriva det här känns ganska ok, så är det slutdiskuterat.

Mitt bästa knep för att komma över besvikelsen är att fokusera på det jag lyckats med i år istället. Att inse hur bra livet är ändå och att besvikelser och misslyckanden hör till livet och gör livet rikare och utvecklar en.  Å möjligtvis en revansch.

Ett år. Så länge har älsklingen och jag varit tillsammans. Tacksam för att få ha nån så fin nära mig.

bara människa

Då var den här. Jakobs dagarveckan. Halvmarathonveckan. Jobbveckan. Kolhydratveckan. Årsdagsveckan. Godisstrejksveckan. Allt på en och samma vecka. Jag känner mig märkligt passiv trots allt som sker. När jag har en lugn stund vill jag egentligen bara slöa, samla krafter.

Allt på en och samma gång.. Det tycks ju vara vad de flesta strävar efter idag. En studerande skall ha så hyfsad ekonomi så han kan resa två gånger om året. En nybliven mamma ska vara smal och tränad. Man ska vara kulturtant och sportnörd, anorektisk och matmamma, rest halva jorden runt samtidigt som man har hus hemma. Helst. Sen kan man ju ta några omvägar förstås. Fast de beror mest på att man inte klarade "pressen", att ta sabbatsår från studierna liknas vid rehab. Bolognaprocessen vill bucka en ut inom 7 år, för gör du inte det får du betala allt själv. Gör du det inte försvinner tusentals euro från din pension.

Egentligen är "systemet" i Finland rätt ok. Bolognaprocessen är inte omöjlig att fullfölja. Om det vore så att vi vore maskiner. Om vi alltid skulle må bra och alltid veta vart vi vill gå. Men så är vi ju människor... Å där nånstans sket det sig.

kläder för alla känslor

Jag har egentligen alltför mycket kläder. Alltför mycket, eftersom jag skulle klara mig med hälften mindre egentligen. Tyvärr tycker jag inte om mina kläder så mycket som jag skulle vilja å dessutom har jag inte kläder för alla väder. Jag skulle vilja sätta på mig ett av mina plagg och känna att jag förvandlas till en fantastisk människa. Att kläderna skulle ge mig självförtroende och utstrålning, samt göra mig mer bekväm i mig själv. Det tycker jag är definitionen på ett riktigt bra plagg. Det finns sådana plagg, men de är få och tyvärr, i och med att majoriteten av mina kläder är i stil med HM, förlorar de den där magin efter 3 tvättar.

När jag blir rik (läs inte lika fattig som idag) tänker jag börja köpa mer kläder av kvalitet. Jag vill slänga alla halvt dåligt sittande plagg vars plus just och just vinner över dess minus, skapa mig en walk-in-closet och bara ha kläder som får mig glad.

Några kläder som gör mig glad är:

1. Mysdräkten som jag går, ligger i, yogar i.
2. Nyinköpta löpkläderna som ANDAS, boostar mig och ger mig inga äckliga, sjuka skavsår som de tidigare.

Om en vecka springer jag halvmarathon i dessa kläder. 8 veckor och 400km har jag tränat denna gång.

mat i bloggen

Jag har funderat om att göra om denna blogg till en matblogg. Matlagning är ju ändå en av de roligaste saker man kan hålla på med, för att inte tala om att testa på nya restauranger och caféer och deras menyer. Samtidigt vet jag att min matlagning ibland stagnerar till omelett och kokade grönsaker. Frukosten, som är mitt favoritmål om dagen kan ibland bli en tråkig gröt. Kanske behövs det en tråkig matblogg också? Men om det blir det, blir det inte likt en matblogg som liknar de där body-buildarnas, som äter bara osaltad gröt, broccoli och kyckling varje dag till frukost, lunch och middag?

Nej, jag tänker inte göra det här till en matblogg. Men jag ska öka matens andel för mat är kul och alla behöver det.

Så dagens inlägg angående mat börjar egentligen här med två tips:

 1. Testa streetfooden från Mama Etiopia på Jakobstads gågata. Jag testade en Doro wrap (kyckling) igår och den smakade sagolikt. Lite dyrt, men definitivt hälsosammare än korvis kebab.

       2. Yoghurtglass ala Arnolds. Hur kan något så här gott först ha kommit hit till lilla Finland i år? Det är sagolikt, nyttigare än vanlig glass vad gäller fettet och beroendeframkallande. YUM!

      3. Ett tredje tips är halloumiost på spett. Grillas och gillas.

Så till sist; ett recept på yoghurtglass man kan göra hemma!

Du behöver:

3dl turkisk yoghurt

1 tsk vaniljarom

2 msk socker

1 dl hallon och blåbär

1.   Häll yoghurten och vaniljaromen i en metallskål som legat i frysen ett tag.

2.   Vispa blandningen med elvisp.

3.   Krossa bären och tillsätt saften från dem, samt några hela bär.

4.  Tillsätt sockret och vispa glassen jämn.

5.  Frys ner, men kom ihåg att röra om i skålen vart 20:e minut tills den stelnat helt. Servera!