kulturkrockar.

Som tidigare blogg bevisar har jag klippt mig idag. Det är inget jag tänker länge på, för det mesta, jag kommer bara på att nu är topparna nötta och pannluggen för lång och så låter jag någon ta till saxen. Helst någon professionell.

Så också idag. Jag valsade förbi en frissa och tänkte att tänk om man skulle göra något åt håret. Så gick jag in och fick sätta mig ner med det samma.

Min frissa var en halv-afrikansk kvinna i 25 års åldern. Dumt nog förvånades jag först av hennes perfekta finska. Varför skulle hon vara mindre finsk än jag bara pga. hennes icke-finska utseende? Men det får man ju inte säga högt. Så jag sa inget. Det var kulturkrock 1.

Kulturkrock två var när hon frågade vad jag studerar. Att jag studerar psykologi ändrade vår diskurs. Först var det hon som frågade en massa om mig, sen ville hon plötsligt berätta. Jag vet inte hur det är med män som går till frissan, men när kvinnor gör det är det mer eller mindre norm att man ska berätta om sitt liv och öppna sig. Precis som hos en psykolog. Så där satt jag och hon klippte mig och jag åtog mig den lyssnande psykologrollen. Det var trevligt.

Hon berättade om sin mamma som rest till Ghana där hon träffat hennes pappa, en skicklig musiker, den finländska mamman var lärarinna. Men det gick som det kan gå när kulturer krockar och efter några år var det bara mamma och lill-frisören. Hennes pappa reste till amerika. Men ändå finns banden till Ghana och som hon förklarade det själv:"Det är otroligt att hälften av mig hör någon annanstans än hit".

Vi började prata österbotten och om svenska som modersmål..."visst är det så att det finns något annat språk i österbotten också??" "Är det ditt modersmål?"
Jag blev ertappad som icke-finskspråkig och insåg att man kan känna sig väldigt ofinsk även i jämförelse med en vars blod till hälften hör till ett annat ställe. Kulturkrock tre.

Det var en bra 45 minuter vi delade. Jag fick håret klippt, till ett billigare pris än vad det vanligen kostar. Kultur.