Varför sätter man gränser för sina möjligheter? Vad man kan och får göra och vad man absolut inte kan och får. Det är jag själv som bestämmer mina gränser. Jag som hindrar mig, jag som väljer gränserna för mina möjligheter och misslyckanden. I de flesta fall i alla fall, sen kan ju "livet hända" ibland och det blir något helt annat.
Jag tror gränser, om vi bortser från de som är satta på moraliska/lagliga grunder, sätts på bl.a. dessa principer (av oss själva, mot oss själva):
1. jantelagen (du ska inte tro att du är någon)
2. sociala roller (en sån som du kan ju inte göra något sånt)
3. rädsla, trygghet in i det sista av den lilla ruta vi rutat in oss i med gränser.
För att avsluta bloggen lite lättare lämnar jag några raggrepliker från krogen i helg: "Hejsan, JÄTTE hejsan" "Your haircolours are really similar, have you been friends for a long time? My name is Jon (rikssvensk brytning), I listen to Wagner, you know really boooring classical music, but lately I have found Indie pop...etc" "Purrrrrrrr...." 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar