Hur allvarligt har inte min inställning till livet varit. Tidvis har jag varit rädd att ett litet snedsteg, ett misslyckat tentresultat eller en kväll som lett till överätning betyder allvarliga följder för resten av mitt liv. För att inte tala om vad andra mänskors ord eller handlingar fått ha för inverkan på en. Jag har tagit det på gravaste allvar, ofta.
I ett liv så fyllt av hopp och glädje som jag upplever mitt finns det också rum för sorg och hopplöshet, tomhet. Men det ska inte hindra en från att se på livet som en enorm gåva. Om vi börjar se det som en gåva, betyder det i alla fall för mig följande:
1. en gåva (livet) ska inte tynga dig ner, det ska inte vara "ett jävla kämpande", ännu ett ångestframkallande liv.
2. en gåva ska göra dig glad, det ska motivera dig att göra det allra finaste av det och givaren är säkert mer än tacksam om du finner glädje i det varje dag.
3. en gåva finner allt mer värde ju mer du gör av den, ju fler mänskor som får del av den och ju mer du delar med dig och gör det till glädje för andra desto mer välsignelse får man av den.
4. Du skall inte förvara den i ett litet skåp och gömma bort den för att endast ta upp den när det passar, då missar man dess poäng.
5. en gåva ska du visa dig tacksam för att sen när den är uppanvänd på alla de sätt den är menad och där du inte låter din kreativitet vänta desto längre märke kommer det att ha haft och desto mindre kommer folk att glömma bort det.
6. En gåvas sist-före-datum kan vara idag; använd den med principen att få ut så mycket av den varje dag och den kommer aldrig att bli utbytt förrän det är beräknat.
En gång fick jag guldfiskar i en vattenkanna till gåva. Det var den finaste, sorgligaste och kortvarigaste gåvan jag fått, eftersom jag inte fick behålla den (var 9 år). Men jag glömmer den aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar