utanför, innanför.

Det här är en såndär underbart härlig lördag när man varit lagom aktiv och känner sig energisk och rofylld på samma gång. Underbart!

Jag har varit på jobb eller snarare på ett seminarium där det diskuterades kring ungas utanförskap i samhället. Inte så att alla skulle vara utanför, men de som blir de och vad lagstiftningen, tredje sektorn, samhället och skolvärlden kan göra för att nå dessa ungdomar i risk för utanförskap och de som redan hunnit uppfatta sig som det. Väldigt intressant hur man kan tänka att t.ex. det inte är användningen av droger i sig själv som gör att ungdomar blir utanför samhället, utan den identitet som samhället ger de drogberoende ungdomarna och som de själv genom att identifiera sig som drogberoende, utanför, otillräcklig.

Jag tror de flesta känner sig utanför någongång. Det räcker med att inte kunna språket som talas, inte ha samma värderingar som de andra i rummet, inte ha samma kläder. Vi lever i ett samhälle där individen sporras att vara unik, men endast under de lagar eller normer som vi lever efter. Det är ok att ha konstiga kläder så länge de är coola. Det är ok att vara alternativ så länge du har en grupp att tillhöra. Ingen vill vara ensam, inte heller ensamt unik.