Ibland får jag känslan att jag vill skriva av mig, fastän jag har inget att skriva. Fast alltid kan man skriva något och jag har saker att skriva, men bloggen är inte alltid rätt forum. Fast det där med rätt forum är egentligen en ganska utdöd sak. Facebook verkar ju t.ex. vara forum för alla ämnen. Jag har också märkt en spridning av diskussion över nätet t.ex. Familje-forum innefattar inte bara diskussioner om barn och familj, det innehåller också diskussion om bilar, hår och teknologi. Det samma gäller kafferumsdiskussioner på jobbet, spelsidor med chattar och träningrådsidor. De håller sig aldrig riktigt till ämnet. Alltså borde jag inte bry mig om jag inte håller mig till att blogga om det jag borde blogga om. Vilket är mig mig mig. Nej.
Istället tänker jag skriva så här. Jag har funderat på det där med att lyckas i livet. Vem som lyckas, hur man lyckas och varför vissa lyckas och vissa inte. Jag hade en tid då jag kände att allt lyckades, men den var ytterst kort. Kanske en vecka. Sen kom verkligheten emot. Men det är ju inte dom där tiderna livet handlar om, utan vad man gör med livet när det blir svårt. Å i slutändan tror jag de som lyckas i livet inte är dom som har de längsta perioderna utan misslyckanden, utan de bästa verktygen att vända på misslyckanden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar