hälsa

Dagens människomöten. Alla är ju individuella, men som ung börjar jag omedvetet jämföra de något äldre. Allt från 50 år uppåt ända till 94 år. Hur vi skiljer oss beroende på hur väl vi tagit hand om oss. Hur väl andra tagit hand om oss, brytt sig om oss och bryr sig om oss. Allt syns. Vissa har förstås otur, andra har otur. Annars hade kanske en rökande alkoholist levt till 78. Annars hade kanske inte hon dött vid 58. 

När jag hälsade på min farmor och farfar, som är (enligt mig, med tanke på deras ålder) i perfekt skick socialt, hälsomässigt och mentalt, blir jag påmind om vad allt jag själv vill göra för min hälsa för att mina närmaste  i framtiden ska kunna räkna med mig i bästa mån. Förr förstod jag inte riktigt varför hälsan blir så viktig ju äldre man blir, men för mig är den redan nu en av de viktigaste pelarna i livet som jag vill upprätthålla; såväl fysiskt, socialt som psykiskt. För det är ju en sån otrolig rikedom att få ha sin fammo och faffa levande och underbara när de är över 80 (även tidigare). Vem skulle annars komma med sitt perspektiv, sin humor, sin värme och stöd på det sätt endast de kan? Jag är så glad att få ha dem.