drömmar

Ibland blir jag förvirrad av mina nattliga drömmar. Som i natt. Jag hade en dröm som kändes så verklig att jag inte riktigt visste vad jag skulle ta mig till. För delvis önskade jag att drömmen var sant, delvis inte. Det blev en aha för vissa känslor jag inte visste att jag gömde och jag önskar att jag kunde ha hållits kvar i den där känslan en längre stund. Känslan var så bra, sammanhanget kanske inte. Å kanske det mest skärande och smärtsamma med drömmen är att den aldrig blir verklighet. Men man kan ju alltid drömma.

Fötter är fula.

Förstår mig inte på fotfetischister.