finsk sommar

Halvligger i en stol på villan. Ett glas JP Chenet slinker ner. Sedan en annan. En tredje. Läser sanna tragedier om finska kvinnors dystra öden. En gifte sig med en präst som inte uppfyllde hennes behov så hon blev otrogen, en annan hade en man som var otrogen varför hon sedan i sin ensamhet tog till flaskan alltför ofta och den tredje kämpade med hetsätning och kraftig övervikt. Gemensamt för alla är de bär på inneboende känslor av att inte vara älskade. Eller åtminstone skyllde de sina "synder" på det.

På villan fungerar inte nätet som det skall.  2G nät, som fungerar dåligt. Jag hoppas ingen försöker nå mig genom nätet. Fast å andra sidan kan lite onåbarhet inte vara allt för dåligt. Det kan göra en till och med lite mera attraktiv, flummar jag. Lite exotisk, nästan.

Jag låter sommaren bära med sig en slapphet. Kanske på gränsen till likgiltighet, men bara på kort sikt. På lång sikt är likgiltigheten skadlig. På kort sikt rentav uppfriskande. På sommaren kan ens YOLO (you only life once) –attityd vara hälsosam. Det bär en genom hösten och vinter i bästa fall. Men i vissa fall hänger det med till hösten. I form av Jag hoppas folk lär sig. Jag hoppas det finns en slut även på det. För att inget är för gott för att vara för evigt. Vi måste ta ett steg framåt för att inte halka tillbaka. För det har vi ju sett redan förut.