Hösten är här. Officiellt. En ny period börjar verkligen. Studier, klienter, distansförhållande... Det är med både glädje och sorg jag tar emot den kommande tiden. Mitt sista riktiga studieår. Gråter lite inombords, fast V tycker jag ser nöjd ut. Det är jag också, men jag är rädd också. Vet ju bara vad jag har, vet inte vad som komma skall.
"Jaksaa jaksaa jaksaa!" skrek en man med rosa solbrillor när jag sprang längs Åbo höstiga dagar idag. "Kyll' se maali pian hämmöttää." Målet är nära, men sen då? Nya mål, antar jag och suckar.
En bild från mina allra första dagar i Åbo 2009, för 4 år sedan. Jag tröstade mig med farmors bakverk, som hon skicka med på tåget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar