söndag.

Helgen som känts mer som arbete än fritid börjar vara slut. Även om det aktiva flyttandet inte tog så mycket tid har den inneburit så mycket hjärn- och kroppsarbete att det känns som de "lediga" timmarna just och just räckt för att kompensera upp. Vad är det med flyttandet som gör det så tungt? Är det  insikten om att man har för mycket saker och skräp som man drar med sig men som man ändå inte kan av olika orsaker bara slänga bort? Är det för att en del av ens hjärta lämnar kvar i stället man en gång bott? Är det nostalgin? Oavsett vad så upplevs det bara så tungt att samla ihop sitt liv, städa efter sig och lämna stället spårlöst, så att det enda som vittnar om ens existens i stället är de egna och de kollektiva minnena.

Nästa vecka som blir en arbetstung vecka med två tenter kommer inte bli lätt, men jag ska få det att fungera! Jag har ju trots allt varit mer eller mindre ledig hela sommarn så krafter borde jag ju ha kvar. Å min 6 dagars resa till berlin, köpenhamn och lund kommer definitivt att motivera mig :)