Jag har som sagt haft ett litet träningsläger under helgen och som belöning för mitt hårda arbete bestämda jag att riktigt njuta med bastu i gymmet. Sagt och gjort, jag klär av mig och virar in min trötta kropp i en handduk, låser skåpet med allt förutom det jag har på mig och går in i duschrummet. När duschstrålarna slår mot huvudet är det som om hjärncellerna börjar arbeta på nytt, från en korttidsfrånvaro. Jag tittar kring mig och tänker "Var är min nyckel till klädskåpet?"
Gymmet har inga egna lås utan var och en får ta med sig ett eget. Eftersom jag är rädd om mina saker så har jag ett ordentligt lås, litet men ordentligt. Inget dagbokslås här inte. Jag minns mig ha låst skåpdörren och får en minnesbild i mitt huvud av min dricksflaska inne i skåpet som har nyckeln i ett band virat runt den.
Shitt.
Har alltså låst in nyckeln och är naken så nära som på en liten handduk. Ingen annan i omklädningsrummet till både min glädje och sorg. För i värsta fallet måste jag gå till receptionen iklädd endast handduk och be om hjälp. Å jag undrar vem där som har låskunskaper... Måste väl ännu poängtera att gymmet dessutom är unisex.
Mitt lås står där nöjt låst när jag försöker med våld dra upp det. Nej, försök inte, säger det hånande.
Lyckligtvis är jag inte en kvinna som skyr en liten utmaning. Av någon anledning kom jag på att just idag glömma ett litet hårspänne i mitt hår som jag inte annars har för vana att använda. Med mycket våld och lite jycklande lyckas jag på något vis forma hårspännet så den passar i låset, vrida runt och vips, öppna! Å låset for inte ens sönder.
Jag andas ut. Tackar Gud. Går in i duschen på nytt och i bastun... Ibland har man bara så fruktansvärt tur i oturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar