Söndagsdrömmar

Har en underbar helg bakom mig och en spännande vecka framför. V's besök har gjort att jag har glömt hur kallt det är här (nästan) och glömt vad stress är (oftast). 

Det har varit en mysig helg i matens, vilans och planeringens tecken. 

Flytten till Åland som nu ser ut att infalla om mindre än tre månader blir allt mer verklig för varje ägodel som jag inte tror mig sakna åker i roskis. Det är skönt att ordna och ge rum åt nytt liv. Studielivet, som jag hittills har känt det, börjar vara skrämmande nära sitt slut. Arbetslivet och sambolivet för den delen, tar vid. Är det nu jag blir vuxen?

Jag minns våra planer med vänner om att som 17-åringar flytta ihop och hur vi skulle bo. Jag minns resor vi lovade att resa, upplevelser vi skulle uppleva. Realiteten blev att de flesta blev drömmar ingen av oss förverkligade, vilket kanske också är bara bra gällande en del... 

Jag tänker att även om jag inte nånsin kommer att göra de saker som jag lovade någon i ett ögonblick av impulsivt drömmande (inspirerad av vad som gjordes i tv-serierna och musikvideorna i början av 2000-talet), så har jag ändå försökt följa de drömmar, prioriteringar eller riktlinjer som jag stabilt burit med mig sen de först kom till mig. Att få älska och bli älskad, att få göra något meningsfullt, att kunna njuta av det lilla i vardagen. 

Kanske att brinna för något inte handlar om en sprakande, hetsig gnista utan om en långsam, ihållande glöd som inte släcks trots att det blåser eller veden är slut.