en störande optimist

Jahaa, idag vaknar man till att det värker i varje muskel i kroppen å halsen svider för varenda sväljning. Dessutom lovar en del prognoser regn... Å mitt medvetande kämpar för att tolka det som en positiv sak: " ja men det svala vädret är ju optimalt när man promenerar på stan" eller "va bra, så hinner jag bli frisk förrän jag kommer hem å ska jobba igen".

Vi har pratat med E om att jag har en ibland störande tendens att se det positiva i situationen. Å likväl har jag nu svårt att erkänna för mig själv att jag troligen håller på att bli sjuk å att vädret kunde vara bättre. Ja, jag har ännu svårare att säga det högt å sen skriva det i bloggen. Jag tror att om jag säger att det inte gick som jag tänkt mig, så innebär det ett misslyckande. Att jag har förlorat. Eller att mänskor med tendenser till skadeglädje får rätt. 

Men jag tror att det finns en naturlig balans i det här. Erkänna situationen, acceptera fakta å ändå göra det bästa av situationen trots att man erkänner fakta. Fakta: det är bara 16 grader å blåsigt. Min hals är sjuk. Inget inom min kontroll, med andra ord.

Det jag sen kan kontrollera är: Påverkar det om min semester blir bra? Ja, se det är en tolkningssak!