Måndagsångest eller måndagsstress

I jakten på en bloggrubrik som skulle matcha min feelis för idag testade jag ord på mina läppar som kunde beskriva måndagar som denna. Jag insåg just då att ordet ångest inte är speciellt vanligt för mig längre, eftersom jag inte kan säga att jag ens haft det idag, när ångest skulle ha kunnat vara en "naturlig" del av måndagen. 

För några år sedan var det annorlunda, jag pratar då mest tonåren. Då var ångest en rätt så vanlig del av vardagen. Tentångest var dess vanligaste form, men ångesten kunde vara kreativ å anpassa sig till de flesta situationer. Relationsångest, kroppsångest, träningsångest, prestationsångest mm. Tacka vet jag att de tiderna åtminstone är förbi, även om ångest ju är en naturlig del av livet. Till en viss gräns. 

Men istället för ångest så har stressen blivit vanligare. Man ska hinna leva. Hinna lyckas. Hinna träna. Hinna relationer. Är ångest å stress olika sidor av samma mynt? 

Idag har jag hunnit med mycket, men det gör mig inte glad. Det gör att jag känner att jag borde hinna med mer. Hjärnan hjärnan, när ska jag bli klok på dig?