Ett år på ön.

Konstaterade idag att jag bott på Åland ganska nära på ett år. Det har varit ett väldigt speciellt år, eftersom det kanske är det första året som saknade direkt plan efter att praktiken blev gjord. På sätt å vis händelselöst, på sätt å vis händelserikt.

Jag hade inte trott att vi skulle bo kvar här så här länge. Hade tänkt att vi kanske skulle ha jobb å lägenhet i Stockholm. Jag hade tänkt att jag kanske skulle ha begett mig på resa någonstans. Vad jag har lärt mig är att man måste ta det lugnt ibland, att inte ens jag orkar hela tiden rusa vidare.

Ett av otaliga koppar kaffe på favorit-cafeet Svarta Katten.

Jag hade inte trott att jag skulle fortsätta jobba på psykiatrin här i byn. Jag sa redan när jag slutade efter praktiken att jag kanske behövde växa till mig lite före jag riktigt känner mig redo. Inte trodde jag att jag skulle växa här. Kanske blir man aldrig redo. 

Jag hade inte trott att jag skulle hålla på med min gradu så länge och så enträget som jag gjorde. Tack å lov att det är över. Fy pipan alltså vad det var jobbigt. Kan nån nu bara ge mig mitt betyg så jag får avsluta detta kapitel i mitt liv?

Jag hade inte trott att jag fortfarande skulle skriva blogg. Avslutade ju den tillfälligt när jag började praktisera, men saknade den allt för mycket. Å bloggen behöver en publik, jag behöver få dela med mig till någon. Kanske känner jag mig mindre ensam då. Kanske är det min terapi. 

Vad kommande år för med sig har jag ingen aning om. Jag försöker hänga med å vara i nuet. En dag i taget.