Det är måndag och min "vän-som-jag -delar-lägenhet-med" har lämnat eriksgatan för en vecka i stockholm bland transvestiter och andra svenskar. Varför jag säger transvestiter och andra svenskar är för att en annan vän som i helgen besökt stockholm besvarade frågan "vad tycker du om svenskar?" med att den första svensken hon mötte var en lång och smal, långhårig sminkad blondin med Gucci väska och...skägg.
Så det om svenskar och transvestiter.
Aldrig hade jag trott att de skulle vara så roligt att dela lägenhet. Jag tycker om att höra när någon tasslar och har oljud under min sovmorgon, även om det hindrar mig från djupsömn. Tycker om att när min mjölk är slut kan jag alltid fråga snällt om jag får ta en halvdeci av hennes till min gröt. Tycker om att jag inte behöver anstränga mig för att vara social och att jag bara kan knacka på hos tjejen i rummet bredvid när en oerhört för stunden intelligent tanke behöver delas med någon som snabbt kan säga sin åsikt om denna egentligen oerhört korkade tanke. Eller som man kan skratta med i trappuppgången när man gjort bort sig totalt inför sina grannar. Det är bra med samboende.
Nu när jag är ensam hela veckan (eller framtill torsdag) blir jag lite till mig. Det är så tyst i lägenheten. Lägger på en skiva och lallar. Egentligen är det inte helt fel att vara ensam tidvis, så länge man vet att man inte kommer vara det alltid. När man vet att personen kommer tillbaka när det är tid för det. Så länge man vill tillbaka.
välkommen till eriksgatan. vi är inte riktigt normala men vi har kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar