Har under de senaste dagarna fått höra samma utropande om och om igen: ”Jag tänkte int känna igen dig!” eller ”Jag kände knappt igen dig.” Hör man det en gång antar man bara att någon tittat för hastigt den första gången, händer det flera gånger per dag med olika personer blir man tveksam. Har jag verkligen förändrats och i så fall, hur?
Det är lätt att skylla på att ens en ton mörkare hårfärg gjort tricket, men det känns för enkelt. När man bytt hårfärg varannan månad i tio års tid men först nu plötsligt får höra om en förändring känns det inte trovärdigt. Jag börjar kritiskt granska mig själv. Vad är det som varit utmärkande hos mig som plötsligt saknas, eller har något nytt utmärkande blivit jag? Om det är mitt väsen eller mitt utseende som förändrats, kan jag själv inte sätta fingret på det i alla fall idag.
Hur vet man när man förändrats? Har processen börjat år sen och bara nått sin kulmen i denna tid? Säkert är att man kan förändras, det vill jag tro. Vill man hjälpa mänskor att hjälpa sig själva är man väl så illa tvungen att tro på en förändring, även om jag flertalet gånger poängterat åt en vän när hon inte annars inser att det inte går att förändra män, men däremot tror jag att män kan förändra sig själv i vissa livsskeden eller som resultat av livsförändringar. I takt med livsförändringar har även jag känt av en förändring i mig i tid med att jag blivit säkrare på vem jag är, var min plats är i världen och vad jag vill göra med mitt liv. Kanske är det den förändringen någon ser i mig. Jag vet inte. Nästa gång någon säger ”Jag kände inte igen dig” ska jag istället för att le svara: ”Varför inte?”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar