Trodde det skulle bli en hemsk dag när jag steg upp. Min nedre rygg var sjuk, jag skulle fixa ett hål vid tandläkaren vars andra namn är tortyr och lik andra så uppkommer en medfödd måndagsångest hos mig oberoende min verkliga jobb- och stressnivå. Att jag fick springa till tandläkaren tack vare min tidsoptimist och facebookberoende borde ha utgjort grunden för en dålig dag. När jag efter en timmes dreglande och med förlamat ansikte steg ut från hälsovårdscentralen kunde jag ändå bara le. Mina tänder var hela. Solen sken. Vad var det egentligen i bedövningen som fått mig så glad (hög?)?
Att jag under en halva dagen fick gå utan känsel och kontroll över ansiktsmuskulaturen var inte roligt, jag kände mig som en uppstoppad bäver. När kompisen över telefon undrade om jag hade druckit natten innan fick jag förklara att mitt sluddrande tal inte berodde på för många shottar utan för många bedövningsnålar.
Den enda down-perioden under dagen hade jag när jag insåg att jag inte fick tugga min lunch. Att jag skulle behöva haklapp för att äta yoghurt hade jag inte heller räknat med. Lyckligtvis har jag och min bostadsdelande vän har bakat italienska biscotti (typ torkade kex, men goda), nyttiga lingonsemlor och rågbröd som vi sen lyxade till en english afternoon-tea stund efter min italienska, när den hemska bedövningen släppt. Benissimo säger jag om den här dagen.
Molto benissimo primavista mascarpone mozzarella pasta pizza tutti a casa bona berlusconi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar