soffor o saknad.

Söndagar är till för att ligga i soffa, läsa ovetenskapliga artiklar ( ”12 SAKER DU INTE VISSTE OM TRUE BLOOD-HUNKARNA visar mitt uppslag ifall nån är intresserad) och dricka något gott. Precis vad jag behövt efter denna vecka. Söndagar är rätt bra dagar, speciellt eftersom måndagar inte längre betyder arbete. Smaka på den, gamla arbetskamrater.

Tillbaka till soffan. I takt med mini-renoveringen av eriksgatan 2 B 25 fick vår kära soffa ett lyft. Soffan, som tidigare varit mer ett föremål för mina suckan över att något kan vara så fult har nu blivit min bästa vän. Fin är den dessutom, passar perfekt min kroppsform och en tröstande famn när andra famnar saknas. Det som är roligt med det hela är att jag nu ser framemot mina soff-stunder. Hur kan ett föremål som tidigare inte betydde något för mig plötsligt bli så kärt? Ett fenomen i sig själv.


Å andra sidan har jag också lagt märke till att avsaknaden på saker jag tagit för givet känns tufft. De ting jag alltid räknade med, och därför inte gav större betydelse åt så länge jag hade dem nära, känns så oerhört viktiga när de saknas. Ett tomrum skapas. Fyller det med annat, men det känns inte lika.


Idag fick jag tillbaks något jag inte sett ljuset av på ett år. En glad överraskning, men samtidigt krävande. Jag kan inte längre förvänta mig det, bara se hur länge det hålls nära. Som med mycket annat i livet så finns det där en stund, men väldigt få saker är eviga. Man ska ta vara på stunden och värna om det man har som ger livet mening, för det som finns hos dig idag kan likväl vara borta imorgon. (KLISCHEEEEE)