Psykets determinism

Idag har jag lekt med tanken om psykisk determinism i livet. Hur allt i vårt beteende, oavsett om vi gjort det medvetet eller omedvetet, sker av en orsak. Det finns alltså inget som att säga att något händer "av misstag", det finns inget som att "oj, förlåt att jag krockade i dig" eller "förlåt att jag är sen, jag glömde se på klockan".

Tänk på saken. Tänk på dina misstag. Är det verkligen misstag eller fanns det en undermedveten önskan där bakom att krocka i personen för att du inte egentligen gillar typen, eller glömma titta på klockan för att du ville hävda att du är "worth waiting for"? Det är intressanta saker det här.

Glömde köpa vessapapper idag när jag handlade fast jag lovade min kämppis det och fastän jag tänkt på det hela dagen. Vad säger det om mig som mänska och mina undertrycka aggressioner?

Det ordnade sig som tur med att jag lånade en rulle av syrran, som bor 4 km bort. Fick ju en bra ursäkt att gullas med hennes underbara hund Mimi och se på tv iaf. Och av tv tittandet lärde jag mig att jag verkligen inte känner något behov att skaffa tv: såpor, strömsös mysgympa och topmodel fiaskot får ha sitt, jag har bättre saker att sätta min tid på :)