tent-ång-est

Jag läser på tent. Men det är annorlunda än andra tenter den här tenten i psykiatri och psykofarmakologi. Dels för att mycket är repetition, dels för att det verkligen intresserar mig. Just nu går det bra, när jag får ta kaffepaus och äta choklad. Just nu går det bra, när jag hållit på i två av två timmar av min vakna tid idag, men jag vet precis hur det kommer vara om några timmar.

Kl. 14 kommer jag att inse att jag inte kommit någonstans.

kl 15 kommer jag att hitta ex antal saker jag ännu borde gå genom som jag inte ens smakat på.

kl 16 kommer jag att äta middag och ha huvudvärk.

kl 17 inser jag att det är kväll och jag har tent imorgon och kan ingenting.

kl 18 får jag panik.

kl 19 lugnar det ner sig och jag säger mig själv att det bara är en tent och det finns viktigare saker i livet och att det alltid går att omtenta.

kl 20 funderar jag på att inte alls tenta imorron eftersom jag inget kan.

kl 21 tycker jag att jag börjar få grepp om saker igen.

kl 22 inser jag att jag verkligen inte har grepp om saker

kl 23 har jag ångest men går och sover, tycker att jag kan läsa vidare imorgon på morgonen då jag har fått klarhet i tankarna.

kl 00 har jag ännu inte somnat. Men jag har kommit på alla de andra sakerna jag glömt göra idag: italienska tenten imorgon, uppsatsen samt gruppdynamik feedbacken.

kl 01 har jag somnat av utmattning.

Det är inte lätt att vara ambitiös. Motstridigheten mellan att jag vet att detta bara är en tent och mellan att jag vill lyckas bra uppstår ständigt. Stressa eller ta det lugnt. Piuh. Ska bli skönt när det är över, oavsett.

Det roliga med min ångest är att jag läser om ångest, inser att det är en irrationell rädsla och ändå känner av det men inte kan göra något åt den.

Mitt tenthelvete.

Min medicin: choklad.