big feelings lead to stupid actions.

Jag väcktes imorse av en märklig känsla. Jag måste göra något radikalt. Tatuera något i skinkan eller pierca mig. Det var så jag kände i morse, jag måste göra något. Jag kände något maniskt över hela situationen. Det gick inte att gå vidare om jag inte får göra något konkret, förändrande som inte går att sopa under mattan nästa dag.

Men det fanns ett problem varje person "inte helt i sina sinnes fulla bruk" måste acceptera: det är söndag ibland och då är både tatueringsshoppar, piercingstudion och djuraffärer stängda (tanken att adoptera en kanin gick i mitt huvud också). Men vissa butiker är öppna. Så vad gör jag om inte går in i närmsta frissashop och shoppar hårfärg. Tanken att göra en mohak och raka lite hår gick i mitt huvud tidigare, men lyckligtvis var frissor stängda...

Istället valde jag hemmafärgning a la rött.

Det här med att färga håret är en grej för mig. Det ska göras impulsivt och i samband med starka känslor. Annars vågar man inget. Men det går inte vilken tid som helst eller efter vilka känslor som helst. Men när det är gjort kan man pusta ut, det tyngsta är över.

så de blev rött. såhär...

Det blev ju inte så radikalt som jag tänkt... Å det är kanske tur nu, när manin gått över.

När man har gjort det kan man gå vidare. Och jag tror jag kan göra det nu. På riktigt.