likgiltighet.

‎"The opposite of love is not hate, it's indifference. The opposite of art is not ugliness, it's indifference. The opposite of faith is not heresy, it's indifference. And the opposite of life is not death, it's indifference.”

Jag kunde inte låta bli att sno denna från en medstuderandes statusuppdatering (ursäkta A), ett citat av Elie Wiesel. Det är bara så korrekt. Så mycket i mänskligheten som slår slint inte pga. just detta: likgiltighet. Vad händer när man slutar bry sig om varandra? Om jorden? Om livet? Jo, då finns det inget kvar än tomhet. Och det är värre än hat, fulhet, irrläror och död. Ur dessa finns en utväg, i tomheten finns bara ett större vakuum.

1. The opposite of love is not hate, it's indifference.

När känner man sig minst älskad? Jo, när ingen frågar hur man mår. När ingen ser en i ögonen. När ingen möter ens leende. När ingen lyssnar. När ingen bryr sig.

Hat föds inte heller i ett tomrum.

2. The opposite of art is not ugliness, it's indifference.

Konst är inte skönhet, den rymmer också fulhet. Men om ingen bryr sig om vad som skapats, om ingen bryr sig om vad ett verk betyder för en, mister den sitt värde.

3. The opposite of faith is not heresy, it's indifference.

Att tro handlar inte om att välja en religion, utan att välja en inställning. Har du inga värderingar att bygga ditt liv kring, ingen dröm att följa, inget att tro på, så blir det inte mycket kvar. Ändå faller många i gropen, i viljan att vara fri från irrläror. Vi vill veta att våra värderingar är rätta, fastän det inte finns något yttre rätt eller fel, utan det handlar om inre värden. Vi söker bevis för att vi får tro det vi tror, när vi egentligen borde försonas med vad vi själva tror.

4. The opposite of life is not death, it's indifference.

Som jag ser kan man leva på två sätt. Leva sitt liv som man själv vill leva (även om det kräver att man går utanför bekvämlighetszonen) eller som man tror man ska leva. Välj alternativ ett. Men om man inte vet hur man ska leva? Känn då efter, så länge du lever och bryr dig. Lämna ett märke efter dig.

Jag kan inte sluta bry mig även om det gör lite ont i mig varje dag. Jag är helre sann till mig själv och det jag känner än känner inget alls. För mellan likgiltighet och smärta väljer jag ändå smärtan. Likgiltighet äter själen inifrån, smärtan lämnar bara ett sår som kommer läka med tid. Jag bara önskar att det skulle gå lite snabbare ibland.

Nu ska jag återgå till gladare saker. Fira kulturhuvudstadens invigning med fyrverkerier och vänner.