Har under en lång period velat skänka blod, men blivit hindrad av att jag varit i operationer, piercat mig eller rest under det senaste halvåret utanför europa. Nu hade jag äntligen chansen, fri från förkylningar och annat gick jag in i den öppna blodgivningen på universitetsgatan i Åbo.
Först fick jag köa, skriva på pappren och ta blodprov. Blev glad att mitt hemoglobinvärde blivit bättre än senast, nu är det ideellt. Sen lade jag mig ner och en vänlig ung sjuksköterska stack smidigt in nålen och jag fick börja pumppa pumppa pumppa blod. Det gick smidigt och på en kvart var jag en halv liter A+ blod fattigare.
Efteråt låg jag länge och vilade (5min) eftersom jag senast jag gav blod började spy och blev jätte svag efteråt när jag stigit upp alltför tidigt. Sen hann jag pröva hela deras juice-sortiment, äta en såndär god våningssmörgås och lite bulla, samt dricka flera olika kaffedrycker från automaten. Jag njöt. Total tillfredsställse med mig själv och i magen.
Jag mådde bra hela vägen, tills jag under den sista kaffeminuten fick skåda en ung flicka svimma och slå huvudet i en vägg, lämnandes medvetslös med ögonen upp. Det var det mest skrämmande jag har sett på länge och det fick mig illamående, så jag gick vidare så fort hon fått hjälp.
Det här var min tredje gång som jag gav blod och det blir definitivt inte min sista. Det finns inga dåliga orsaker till att skänka blod, så länge man har möjlighet rent fysiskt och psykiskt. Å jag kan vara säker på att personen som får den behöver den mer än jag gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar