Igår hade jag många långa samtal med flera personer jag känt länge, mellan 15-21 år. Ändå kunde jag ana hur man hamnat i så annorlunda livsläge med vissa av dem att man inte riktigt når dem. Jag lyssnar gärna även om det inte är aktuellt med barnvagnar för mig, men ändå...
Det är tryggt att diskutera med folk i samma livssituation som en själv. I alla fall delvis. Men att vara i samma livssituation är tyvärr ingen garanti att man förstår varann. Ibland lockas jag att tro att en nära person till mig tänker lika som jag om saker, förrän jag sen i nästa stund får frågan:"Varför gjorde du sådär??" Jag vill säga att men det vet du väl. Så inser jag att hon inte kan läsa mina tankar och jag kan inte läsa hennes (fastän jag studerar psykologi). "Theory of mind", tanken att alla har ett eget medvetande som jag inte kan känna till, innebär endast att jag kan ana vad den andra tänker. Ibland inte alls. Då får man helt enkelt fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar