När jag skriver blogg funderar jag på vad jag vill dela med mig av den här dagen. Något jag lärt mig, något jag upplevt, något jag insett, något som jag vill minnas. Jag hade planerat att fotografera min dag, för att slippa använda ord. Ibland känns ord så onödiga, ibland känner jag att det är mycket lättare att visa vad man känner än att säga rakt.
Jag upplever att sen jag börjat studera psykologi så förväntar en del (oftast kvinnor) ens åsikt i ämnen, ofta när det handlar om olika mänskor, relationer och andra saker man kan analysera. "Nå, vad säger psykologen?" är ett uttryck jag har hört fler än en gång. Oftast ger jag mitt svar, fastän jag egentligen inte tänkt ut något. Som en nödreaktion fraserar jag om det personen sagt är problemet och personen upplever att jag förstått. Det har jag och kanske är det vad som personen behöver. Någon som lyssnar, utan att lösa problemet. Eller så kanske jag borde bara säga min åsikt oftare utan att personer borde suga den ur mig.
Klischen om terapeuten som frågar "...och hur känns det?" är inte långt ifrån sanningen.
Jag är så långt ifrån färdig ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar