framåt.

Min tredagars-mini-semester är över idag kl 13.00. Den började med halvmara (som ännu känns av i framlåren) och ska avslutas med den första länken inför nästa års marathon. Halvmara 2012. Vilken evighetsmaskin det här med löpning är!

Naturligtvis tänker jag inte att jag tränar inför kommande årets halvmaran varje gång jag springer, lika lite som jag tänker på att varje dag läsa en del av en bok för att bli smart på ett visst område 2015 eller spela piano för att klara av bach's femte år 2016. Men man måste ha delmål för att orka i längden och för att hålla drömmar levande. Om någon sade mig att jag aldrig skulle få springa mer skulle jag acceptera det och hitta på en annan dröm. Kreativiteten tog dessvärre slut och jag älskar löpning, därför fortsätter jag, kan man väl säga. Plus att sen jag började springa har m n livskvalitet ökat med 25%. Det beror dock även på andra saker.

Jag vet det finns mänskor som skulle se förlusten av ens cykel som ett stort nederlag. Men inte jag. Jag har bestämt att se det som en utmaning. Är man cykellös får man hitta nya sätt att färdas. Så fr.o.m nu ska jag rullskrinna mig framåt i larsmo. Till jobbet, till vänner. Tur då man e lite galen redan från förr så man slipper bli stämplad.