Var på bostadsmässan med Viktor igår. De flesta hus vi tittade in på var förstås mycket fina, det måste de nästan vara om de kostar trehundraåttiosextusensjuhundrafemtionio. Konstaderade att man inte skulle inte ha emot att vakna och ta en morgonkaffe på balkongen mot vattnet. Men i slutändan är det ju inte skillnad på hur dyrt eller billigt man bor och om huset nu råkar ha en havsutsikt eller fem toaletter. Mycket viktigare är sättet man bor på, om huset fyller de funktioner de ska fylla och vem man bor med. Så får det ju förstås vara mysigt och snyggt om man ska sätta fem årslöner på huset.
Ja, och så tror jag det finns många hus där flera bor men ingen lever i för att man är så rädd för vad grannarna säger om gräsmattan är oklippt och fönstrena skitiga. Vad händer om någon kan avslöja utifrån mitt hus att jag inte är perfekt?
Kanske för att jag alltid varit en bohem i själen och som 10-åring svurit att jag som vuxen ska leva i husbil så tänker jag inte tänka mer på den saken de närmaste åren. Nuförtiden är jag nöjd med att inte bo i husbil.. Studentbynslägenheten var i och för sig inte i af storleksmässigt så långt från en husbil, men den rullade inte.
Oj oj så full av flum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar