dag.

Det är återigen laundry-day eller tvättdag och vi sitter hemma och tycker synd om oss. Dels då för att vi inte har tvättmaskin varför vi måste dela tvättmaskin med 50 andra hushåll, varav några är fräcka nog att boka tvättmaskin för en hel dag och vi andra får gå med våra smutsiga, inte längre liljekonvaljdoftande kläder i ännu en vecka.
Dels tycker vi synd om oss för att den ena är förkyld och den andra har ryggont. Jag kanske har tagit upp det här förut men det gick tidigare emot mina principer att knappra i sig värkmedicin oavsett vad. Jag ville lita på att kroppen nog vet vad den klarar av och det gör den ju. Men när jag i min värks desperation för ett tag sen tog ett magiskt piller och den hemska värken försvann, så har jag svårt att motivera mig att leva med smärtan. Speciellt om man ska få gjort något eller träffa andra mänskor, vilket klart underlättas om man inte lider.

I övrigt är det en bra dag, solen skiner och det närmar sig återigen helg. Men det är ju tisdag.. Japp, för det är just det. Dagarna går så himla fort.