Jag vet att jag kommer att få en massa motgångar i livet ännu, erfarenheter talar för det (för att inte låta för mycket som en pessimist utan realist). Därför måste man ju glädjas åt när allt verkar gå vägen.
Som att:
Jag fick mitt "drömjobb" och ett sommarjobb till förutom det. Alltså får jag göra något jag känner är bra, nämligen att förebygga barn och ungas missbruk. Därför känns även studerandet mer givande.
Kandin ska lämnas in på fredag och avsett vad de anser av resultatet har jag gjort mitt bästa.
Jag har snälla vänner som kommer ihåg mig på vändan.
Å jag har världens bästa och mysigaste pojkvän i världen.
Hur kan man då låta bli att vara lycklig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar