den ljuva känslan...

...när man inser att studiestödet kommer redan imorgon, när man trodde den skulle komma först i övermorgon. Jag har nog aldrig väntat så här länge på studiestödet. Har nämligen levt på 3 euro i en vecka. Förra måndagen, när jag vågade titta på mitt konto såg jag att det fanns sju ynka euro kvar. Då stannade hjärtat en stund. Sen köpte jag kaffe, för kaffe måste man ju ha, å vips fanns det endast 3 euro kvar.

Det har samtidigt varit en av de mer givande veckorna. Jag har fått lära mig vad jag kan göra när pengar inte är en självklarhet. När mat i skåpet inte är en självklarhet. När getostsallad är en lyx. Jag fick också inse att jag har givmilda människor kring mig som varit beredda att hjälpa vid behov. Men jag har tackat nej, för jag har inte behövt vara hungrig, behövt frysa eller behövt lida nöd av något. Tvärtom. Jag har fått mer än jag behövt.

Denna fasta har jag i mån av möjlighet lämnat bort socker. Det har fått mitt sockerberoende i styr. Kan inte säga att jag är sockerberoende längre.

Nästa fasta funderar jag på att leva med minimal pengamängd, kanske ge en del till något gott. För att det lär en saker, som att inte ta för givet ens bekvämlighet. Och att ens bekvämlighet kan vara mer ångestskapande än avsaknaden och avsaknaden mer befriande än bekvämligheten.