Lyssnade på Shane Claiborne ikväll, för den som är i nejden så rekommenderade jag att gå och lyssna på honom i Betaniakyrkan antingen imorgon lördag kl. 15 och/eller kl 18, och på söndag kl 11. Han berättade om det han gjort de senaste 15 åren, ett kristet liv byggt på att ta Jesu ord på allvar och leva ut kärleksbudskapet. Han har jobbat för Moder Theresa i Calcutta, men påminde om man inte behöver gå till Calcutta för att arbeta mot orättvisor och bekämpa fattigdom.
Ok, det här ska inte bli något försök till att skapa djup i en ytlig blogg, men tanken han lämnade efter som vi borde tänka efter i vårt "perfekta" samhälle där den som faller plockas upp ur samhället är varför vårt samhälle ändå inte är något drömland för många. Varför är vi fortfarande ensamma? Varför lider så många bakom hemmets dörrar? Varför skapar vi illusionen av att allt är bra, men lider i det fördolda? Hur dåligt måste man må förrän man får söka efter hjälp? Varför pratar vi om rasism som om de inte berörde oss, men samtidigt talar skit om invandrare?
Ok. Nu blev de kanske bara en skrapning på ytan på frågor jag inte kan besvara. Men kanske är det att frågan ställs en bit på frågan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar