tankar om tid

Tidens gång är något vi tar för givet. Det är alltid närvarande, slutar aldrig sin riktning framåt. Vi ser klockans visare gå framåt som ett konkret bevis för detta. Vi kan spåra tidens gång i våra minnen. Om vi vaknade från ett koma på 30 år hade vi antagligen svårt att inse att så mycket tid gått, eftersom vi saknade medvetna minnen.  Men vi skulle ändå kunna ana det när vi tittade ut genom fönstret; samhället skulle ha förändrats och antagligen hade vårt utseende också fått en och annan yttre förändring. Kalendern skulle visa att månader och år har gått. Vi bär förväntningar att våra egna förändringar skall följa tiden, från barn till ungdom till vuxen till åldring. Förändringar i omgivningen, oss själva och klockan kan berätta oss att tiden gått framåt. 

.

Att tiden bara rinner i väg är ett uttryck som speciellt associeras med ens åldrande. Ju äldre vi blir desto snabbare upplever vi att tiden går. Ju äldre vi blir desto mer minnen kan vi också leva i istället för att leva i det aktuella, omgivande nuet, varför vi inte heller skapar nya minnen utan tiden går förbi i ”minnenas värld” utan att tillföra nya minnen och förändringar för att så skapa illusionen att tiden går fortare. När vi går till samma platser och gör samma saker, så skapar vi inte distinkta minnen och vi upplever att tiden flyger i väg. Vi har autopiloten på. Däremot, när vi gör något nytt och unikt så tenderar vi att göra mer detaljerade och långvariga minnen. Det finns ett vanligt ordspråk att tiden går snabbt när man har roligt. Vi vet alla ändå att det inte är tiden som gått snabbt, utan vår upplevelse av den. Men vad är det som får tidsupplevelsen att variera? 

Stefan Klein (2008) skriver i ”Tid - uppleva, uppskatta, utnyttja” att det effektivaste sättet att kontrollera tidsupplevelsen är genom uppmärksamhet, dvs. genom att inte rikta uppmärksamhet på tiden kan vi få tiden att gå snabbare. Uppmärksamhet till nuet är inget som är ständigt där, utan det kräver att något som kräver uppmärksamheten finns i vår omgivning. När man har roligt så är det som när man har fullt upp, att det roliga gör att man inte är så fokuserad på tidens gång, utan på nuet. Klein menar att medvetandet om att tiden är flyktig förlänger tiden. När vi vill hållas kvar i ett visst ögonblick har vi möjlighet att förlänga den medvetna stunden genom att inte fokusera på tidssignaler och istället fokusera oss på att göra tydliga, detaljerade minnen av de olika sinnesintryck som finns i den stunden. Dessa minnes- och sinnesintryck har i sin tur en kapacitet att bromsa den upplevda tiden.

Tid. En illusion?