förändras

Jag vet hur löjligt det låter, men min förkylning/feberkoma har förändrat mig eller snarare förändrat något i mitt sätt tänka och prioritera. När man plötsligt inser att allt inte är självklart, när man inser sina begränsningar. Det har fått mig att vilja mer. Att njuta mer. Av livet, av rörelsen, av maten, av umgänget.

Jag har tackat nej till kramar jag velat ha för att undvika smitta ner andra. Insett att en värld utan kramar vore en ensam värld. Däremot kommer jag inte från det faktum att en kram av en halvbekants bekant i fylletillstånd inte är lika mysigt, men ni förstår. När jag blir frisk ska jag hylla kramar och närhet.

Jag har inte känt smaken av maten, men likaså har jag inte heller förätit mig. Jag har levt på det som lättast slinker ner för halsen, börjat uppskatta en soppa med rätt konsistens. Min kropp skriker efter näringsrik mat, god mat, matmat, men kroppen vill inte ta emot. Jag måste lyssna, allt kroppen alltid krävt av mig är att jag lyssnar till den. Samma gäller träningen. Den vill inte träna förrän jag är helt frisk. Men när den är frisk, så vill den träna på bästa, roligaste, finaste, kroppsskonsammaste sättet. Mer variation och mer efter vad kroppen kräver just nu, än att följa ett strikt program. När jag blir frisk ska jag lyssna mer på kroppen.

Samma gäller andra saker. Back to basics och fråga vad som egentligen är viktigt här i livet.